Hur kan en skola nå mycket goda läsresultat, även för elever med svenska som andraspråk, genom att organisera de resurser som redan finns? I mitt samtal med handboksaktuella Marie Trapp pratar vi om hur hennes skola steg för steg har byggt upp en forskningsbaserad modell för tidig läsinlärning där varje elev får rätt stöd och utmaningar.

Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna!

”… en forskningsbaserad modell och metod som jag tror på och som jag ser fungerar och så jobbar jag utifrån det. Vi ser nu att det fungerar så bra på vår skola också för att vi har hållit i vissa verktyg och metoder över tid.” – Marie Trapp

Jag inleder med frågan hur Marie, med sin erfarenhet, ser på vilka verktyg nya lärare behöver. Hon berättar att hon hållit i mycket över tid, men att hennes sätt att undervisa förändrades när hon gick på speciallärprogrammet och läste Barbro Westlunds bok ”Att undervisa i läsförståelse” (baserad på hennes avhandling) som tydliggjorde att det krävs explicit undervisning i läsförståelse. Det krävs ett sammanhang och en förståelse att det inte bara kommer av sig självt.

”… vikten av en balanserad läs och skrivundervisning, att vi behöver arbeta parallellt både med den tekniska sidan och förståelsesidan, och att vi gör det systematiskt på många olika sätt!” – Marie Trapp

Konkret undervisning i den tekniska sidan gör eleverna ljudmedvetna. Man fokuserar på kopplingen ljud-bokstav så att varje barn får bra läsförkunskaper, undervisar explicit utifrån phonics , hur man ljudar ihop och lägger på en balanserad och medveten stegring av det. Det handlar om att möta varje elev i klassrummet men samtidigt att lärare tillsammans måste hjälpas åt i det här arbetet. Skolan behöver få syn på vad eleverna kan och sen sätta in rätt insats för varje barn, absolut inte ”vänta och se”.

”Vi måste tillsammans få syn på vad eleverna kan och sedan sätta in insatser och göra det snabbt som tusan.” – Marie Trapp

Parallellt behöver de elever som redan kan läsa när de börjar skolan ges nya utmaningar så de inte tappar sin lust och nyfikenhet. Jag vet att jag är tjatig, men Kirkegaard gäller än – vi behöver möta barnen där de faktiskt befinner sig och utifrån det se till att föra dem till nya ställen, där de inte visste att de ville vara. Tämligen ofta inte trodde sig kunna ta sig till, varken själva eller med hjälp. Men de behöver också utmanas, för att inte finna skolan tråkig. Detta har inte blivit mindre viktigt än förr.

För att utmana elever som kommit längre arbetar de på Maries skola i en team-modell i flera lager, där de elever som behöver mer stöttning får det och de som behöver mer utmaning får det. Det kan innebära att lärare arbetar med olika saker i olika rum och delar upp eleverna så att de som behöver mest stöttning samlas med en lärare som verkligen kan ge dem tid och fokus, medan en annan lärare ger de som behöver utmaningar det. Alltså parallellt, men inte självklart i samma rum och med en och samma lärare eller grupp över tid. Men vågar vi verkligen utmana idén om den lilla fasta klassen (där alla har tur i frökenlotteriet)? De har gjort så på Maries skola och resultaten talar för sig själva.

”Det handlar inte om att skicka ut, utan det handlar om att jobba med olika saker i olika rum.” – Marie Trapp

Det behöver finnas en vägledande lärare som både har förståelse och organisering samt strukturer som verkligen är ett stöd i vardagens undervisning. Inte självklart mer resurser, även om det förstås vore välkommet, utan ett faktiskt nyttjande av de resurser och det friutrymme som faktiskt finns. Ett nyttjande som prövas över tid, följs upp, utvecklas och filas på i en lärande gemenskap.

Marie lyfter också vikten av att screena/testa/följa upp/utvärdera barnens läsning ganska ofta, systematiskt men med lite olika fokus. Det kanske viktigaste steget här, som föregående poddblogg med Linda Castell fokuserade på, är att man analyserar resultaten tillsammans så man kan skruva på insatserna. Ingen elev ska bli fast i någonting, man jobbar i perioder med insatser som löpande följs upp, utvärderas, uppdateras.

Data i sig förändrar inget.
Gemensam analys och gemensamma beslut gör det.

Efter varje screening genomförs ett målsamtal där biträdande rektor – viktigt för legitimiteten – speciallärare och teamet möts kring en årskurs. Utifrån en analys sätts några mål främst på gruppnivå även om man samtidigt får syn på individer man behöver arbeta mer intensivt med. Man beslutar gemensamt om några avgränsade insatser som är tydligt knutna till målen. Insatserna utvärderas sedan på nästa målsamtal.

”Det hände något när vi införde de här målsamtalen.” – Marie Trapp

De har alltså skapat en lärandeloop där man som organisation tar till vara på de lärdomar man får utifrån en analys av de insatser man gör. De gör det på individ- och gruppnivå, men även på skolnivå. Om vi får till det på huvudmannanivå kan vi verkligen lyfta svensk skola! Men det är ett gediget och vetenskapligt grundat arbete som behöver till, inga korta tomtebloss eller inspirationsföreläsningar (även om de kan vara inslag i ett gediget arbete).

  • Resultaten kommer inte från nästa fantastiska metod.
  • De kommer från att man gjort samma saker tillräckligt länge för att bli riktigt bra på dem (genom att man också synat dem i sömmarna och vågat utmana dem)

”Vi måste jobba smartare tillsammans, systematiskt och ihärdigt.” – Magnus Blixt

I undervisningen arbetar man självklart både analogt och digitalt, i en medveten mix. Man har arbetat med samma material i tio år, vilket bjuder multimodala elevaktiviteter med processer som att skriva för hand, spela in sig själv, lyssna, korrigera och läsa in igen. Många elever kan träna samtidigt på sin nivå, samtidigt som läraren kan låna en elev i taget och fokusera på vad just den behöver. På så sätt får alla både mängdträning och en lärare som faktiskt hinner med att möta varje elev en liten stund varje dag. Det som vi vet gör så stor skillnad. Men också att som elev få höra hur man själv faktiskt låter med oändliga möjligheter att repetera tills det låter mer som det ska – det ger bara digitala verktyg. När olika verktyg kombineras kan man få ut väldigt mycket, resultaten talar för sig själv. Givetvis behöver de digitala (och analoga) verktyg man nyttjar ha hög kvalitet i att stötta lärandet bortom dopaminkickar. Både branschföreningen, Skolverket och Ifous arbetar aktivt på olika former av kvalitetskontroll (se fördjupningslänkar) – men den viktigaste kontrollen är den medvetna läraren i kombination med en systematisk uppföljning av hur resultaten faktiskt blir.

”Varför fick eleverna de resultat de fick när vi gjorde som vi gjorde och tänkte som vi tänkte?” – Therese Linnér, skolchef, Ljungby kommun

Man har liksom jag gjorde under min lärarkarriär arbetat med att elever spelar in sin egen läsning över tid, vilket blir ett värdefullt material att påvisa utveckling när det är dags för utvecklingssamtal.

I undervisningen är lärarens högläsning en hörnsten. Men inte bara läser, utan modellar hur man läser, visar olika strategier man kan använda, hur man tänker kring det man läser och hur man kan prata om det lästa. Det är långt ifrån självklart för alla barn att hitta gynnsamma strategier och verkligen inget man lär sig om man inte får explicit undervisning. Elever behöver dessutom få pröva tillsammans och bli mer aktiva i samtal och tillåtas att tänka högt tillsammans för att strategierna verkligen ska implementeras in i den egna läsningen hos varje elev. Man utgår väldigt mycket från strukturerade textsamtal och det som både forskning och egna erfarenheter och analyser visar fungera väl.

Ett barn som inte kan läsa tillräckligt bra i trean med god förståelse får det väldigt svårt på mellanstadiet då läsningen i första hand behöver handla om att ta in stoff. Därför behövs det tydliga insatser, organisering och gemensamma strategier för att inte lämna någon elev i sticket.

På mellanstadiet arbetar man här i läspar i många ämnen, där eleverna läser för varandra i par. Det gör dels att det blir en ökad textmängd, alltså läsmängd per dag. ”Tyst läsning i egen bok” vet vi ju tyvärr för alltför många elever i utmaning lätt snarare kan vara ”Jag sitter här och låtsas att jag läser en stund medan jag tänker på annat”. Men aktiv parläsning tillåter inte det – fler sinnen väcks till liv, det finns en mottagare – och kan man dessutom diskutera det man läst så ökar möjligheten dramatiskt att det också ska fastna i långtidsminnet. Två flugor i smällen här – ökad läsmängd och nötning av stoff som faktiskt fastnar. För de elever som inte ännu fungerar i parläsning finns tack vare parläsningen möjlighet för lärare att fokusera på dessa genom att samla dem i en liten grupp, ge även dem möjligheter framåt. Alternativet att som lärare springa runt mellan uppsträckta händer gynnar vare sig lärare eller elever!

På skolan arbetar man med strukturerade textsamtal i mindre grupper i alla årskurser, där även resurspedagoger, studiehandledare, SvA-lärare, idrottslärare leder grupper. Man växer med uppgiften och grupperna fyller flera funktioner – och skapar dessutom trygghet och trivsel. Att leda ett samtal i mindre grupp kan alla lära sig, just det kräver inte en utbildad lärare. Givetvis finns det stöd att få även här.

Arbetssättet som vuxit fram på skolan bygger på ett gemensamt synsätt och gemensamma insatser som de vet faktiskt fungerar. Det blir en självförstärkande loop. Under året har man ett läsande årshjul med sex kollegiala träffar ledda av speciallärare kring läs- och skrivundervisning. Mot slutet av läsåret samlas man i tvärgrupper och berättar om lärdomar från sin resultatanalys. Det blir då ett kollektivt lärande, uppstyrt och med fokus på det som faktiskt räknas – konkret undervisningsutveckling. Biträdande rektor är med för tyngden, specialläraren kommer med sina inspel. Med det är de professionella lärarna tillsammans som utvecklar sin praktik, tillsammans.

Det finns gott om skickliga lärare runtomkring i hela landet. Det finns gott om lärare som lägger mycket tid, energi och kraft i att lära barnen att läsa. Den kanske viktigaste lärdomen från Marie Trapps skola är att de inte väntade på bättre förutsättningar. De organiserade de förutsättningar de redan hade. Resultaten på nationella prov visar att arbetssättet fungerar mycket väl, även för elever som läser svenska som andraspråk.

Det finns inga genvägar till god läsundervisning. Däremot finns det arbetssätt som gör att lärares samlade kompetens används klokare och mer effektfullt. På Marie Trapps skola väntade man inte på bättre förutsättningar. Man organiserade de förutsättningar som redan fanns. Resultaten visar att det går. Frågan är inte om fler skolor skulle kunna göra samma resa. Frågan är vad som krävs för att våga börja?

Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning för dig som är nyfiken