Hur kan kartläggning bli ett av skolans viktigaste verktyg för att utveckla undervisning, organisation och systematiskt kvalitetsarbete? I mitt samtal med Linda Castell, legitimerad lärare och skolutvecklare med erfarenhet från över 70 huvudmän, pratar vi om hur kartläggning kan hjälpa oss att se hela pusslet. Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna!

”Det handlar inte om att kartlägga mer, det handlar om att arbeta mer rätt med kartläggning”

Lärare, speciallärare, specialpedagoger, skolledare sliter hårt där ute, det vet vi. Men ändå lyfter inte resultaten. Mer resurser efterfrågas alltid, men om det inte finns något magiskt trollspö för dessa, utan vi behöver jobba med det vi har – är det kört då?

”Vi skulle se en markant ökad måluppfyllelse i svensk skola om vi faktiskt fick till rätt tankesätt och med det följande arbetssätt på ett mer genomtänkt och systematiskt sätt om man inte bara tittade på resultaten utan också tittar på processerna som ligger bakom de resultat man ser.” – Linda Castell

Det handlar kanske framför allt om att inse att kartläggning inte handlar om enstaka screeningtest och en ögonblicksbild, utan snarare om ett pussel som behöver läggas systematiskt och där ingen får sitta och hålla inne på sina bitar.

”Varje elev är som ett pussel. Vissa elever kan liksom vara som de första knopp-pusslen med färdiga former. Det vill säga att det går ganska snabbt att kartlägga och få en bild av elevens behov medan andra elever är mer som tiotusenbitarspussel. Du lyfter på locket och du vet inte riktigt var du ska börja. Du börjar sortera, bygga kanten ramen och sen sorterar du färgerna och så vidare. Men där kan jag ju då också uppleva att vi ibland är dåliga att identifiera. Vi gör kartläggningar. Vi tittar på de enskilt utifrån just den problematiken.” – Linda Castell

Vi kan inte gärna heller dela upp arbetet så att ”ämneslärarna tar de blå bitarna, arbetslaget de gula, speciallärarna de gröna…” utan behöver göra jobbet tillsammans. Vilka personer och funktioner som ska vara med är en av dessa frågor som ständigt behöver ställas för att kartläggningen ska kunna göra riktig nytta.

”Göra rätt saker, i rätt ordning, på rätt sätt, i den ordningen” – Mathias Garhed, skapaeffektpodden

Detta är tämligen lätt att säga, men svårare att få till i praktik. Men det är här nyckeln finns, att inte bara rusa vidare och försöka göra mer och mer utan snarare ta ett steg tillbaka och lägga grunden för att i stället lägga ett gemensamt pussel, med rätt fokus och utgångspunkter. Börja i rätt ände, göra rätt saker, i rätt ordning.

”Det här är jättebra, men vi har inte tid. Vi skjuter hela tiden den här prioriteringen framför oss. Om man tittar på elever som inte utvecklas som de ska så blir ju det här pusslet större och mer komplext ju längre vi väntar” – Linda Castell

Man behöver se över vilka kartläggningar som behöver göras, i vilket syfte och för vem. Vilka ska vara med och analysera och vilka aspekter ska man titta på, hur man får ihop helheten så att pusslet faktiskt går ihop! Där den svåraste men samtidigt viktigaste frågan vi behöver ställa oss är:

”Vilken information är det vi inte ännu fått tag på?” – Linda Castell

Det sätt vi organiserar oss på i dag är i praktiken perfekt utformat för att skapa de resultat vi får. Hade vi valt att organisera oss på något annat sätt hade vi sannolikt fått andra resultat. Intentionen har förstås varit att få andra (bättre) resultat, men det som vald organisering levererat är precis det vi har fått.

Här behöver vi arbeta mer formativt med vår kartläggning, där vi även behöver titta på processerna bakom de summativa nedslagen. Först då blir det möjligt att få syn på var vi ska skruva, hur har det vi skruvat på de facto förändrat utkomsten? Det gäller att konkret använda informationen från valda kartläggningar utifrån alla tre perspektiv och se vad man behöver förändra på vilka nivåer:

  • elevperspektiv
  • undervisningsperspektiv
  • organisationsperspektiv

Vi har olika väldigt spretiga behov i våra klasser och om vi då får syn på att vi har en grupp som kämpar med något särskilt behöver vi också fundera kring den organisering vi valt för att möta just dessa svårigheter. Den vi har fungerar ju uppenbarligen inte. Det handlar inte bara om elevens förutsättningar, det handlar inte bara om lärarens undervisning, utan också hur vi valt att organisera oss kring eleven och eleverna. Hur använder vi våra resurser över tid? Gör rätt personer rätt saker med rätt elever i rätt tid? Det handlar inte om någon ny skinande metod med stort M och absolut inte om ytterligare någon fristående inspirationsföreläsning.

”Kartläggningar ska inte bara påverka undervisningen utan också utmana invanda organisationsformer.” – Linda Castell

SKR släppte i våras ett material om datainformerat arbete vilket varmt kan rekommenderas att ta del av. Forskning och den beprövade evidensen inom området växer stadigt i såväl teori som praktik.

”För att data ska vara användbar behöver den vara ’agerbar’, det vill säga tillgänglig, trovärdig och relevant samt möjlig att omsätta i praktiken. Det förutsätter också att utvalda data är av god kvalitet.” – SKR

Kartläggningsarbetet måste göra skillnad i det dagliga arbetet, vara en grund för det dagliga arbetet och en del av det – inget man lägger ovanpå ”för att någon bestämt det”. De som ska göra arbetet måste vara med i hela kedjan och diskutera vad det är man ser – och framför allt vad man mer skulle behöva få syn på.

”Hur använder vi informationen? Blir kartläggningarna målet eller blir de medel och i så fall ett medel för vad? Vad är det för någonting som vi vill liksom? Vad vill vi få? Vad är syftet med de här kartläggningen?” – Linda Castell

SKR ger även forskningsbakgrund i sitt tillgängliga stödmaterial:

”N.D. Lawrence (University of Cambridge) beskriver de tre grund­läggande nivåerna av dataförberedelse på följande sätt:

  • Tillgänglighet – Finns data och går det att använda?
  • Trovärdighet – Är data kvalitetssäkrad och korrekt?
  • Relevans – Passar utvald data för den aktuella frågan?”

Som rektor behöver man skapa mer tydlighet i vilka utmaningar man faktiskt står inför och hur man på olika sätt kan organisera kring dessa, se till att nyttja de kompetenser man har, skaffa den data man behöver och våga prova delvis nya vägar.

”Men att använda tvålärarskapet lite mera flexibelt utifrån inte bara att det nu har vi det och gör det så här rakt av hela tiden. Det blir lätt en statisk organisation som inte riktigt tar vara på den informationen som man har fått utifrån de kartläggningar som gjorts.” – Linda Castell

Men det kräver förstås också organisation där det ges förutsättningar för samverkan. Det räcker inte med det informella, även om det är viktigt, det behöver organiseras. Och blir på köpet en riktig kvalitetssäkring med fler ögon som ser och tillsammans bedömer elevers kunskaper och kommer med olika pusselbitar. En klok och flexibel organisering utifrån faktiska förhållanden ger grund för och tar samtidigt tillvara kraften i:

  • gemensam planering
  • sambedömning
  • fler professionella ögon på eleverna
  • professionsutveckling för lärarna

”Med ord från ett tidigare poddbloggsamtal med kloka Hanna Rondahl så ser vi nog ofta en överdokumentation i kombination med en underprestation i organiseringen.” – Magnus Blixt

Det handlar inte om att dokumentera mer, utan om att lägga ett så komplett pussel som möjligt. Där vi kartlägger inte bara för att se vad eleven och kan och inte ännu kan, utan också tittar tillsammans vad lärarens undervisning behöver utveckla och vad organiseringen behöver undersöka vidare. Vad behöver vi fortsätta vara nyfikna på, vad behöver vi lära mer om?

”Jag kan ju slå knut på mig själv med alla metoder… känna att jag inte når fram. Men om jag då kan göra en kartläggning? … Jag kan börja lägga det här pusslet. Jag börjar få förståelse för vad det är för typ av stöttning eleverna behöver, vad jag behöver lägga fokus på i min undervisning.” – Linda Castell

I längden sparar vi både tid och kraft om vi genom nyfikna och systematiska kartläggningar bygger det pussel som visar var våra resurser gör störst skillnad. Först då blir det möjligt att göra rätt saker, i rätt ordning, på rätt sätt.

Men det kräver att man tar sig den tiden. I det långa loppet om vi får till det här som en systematisk del i vårt utvecklingsarbete och kvalitetsarbete och professionsutveckling i stort kommer det förstås hjälpa oss att kunna bli bättre i vårt jobb. Och det är ju det man vill som lärare, rektor, skolchef – ge varje elev en möjlighet att nå sin potential, bli en god och demokratisk samhällsmedborgare.

”Plötsligt börjar man ju märka resultaten. Det är inte jag som har varit dålig innan utan jag har inte kunnat jobba med riktigt rätt saker i undervisningen då jag inte haft hela pusslet. Nu har jag identifierat vad jag måste börja med”- Linda Castell

I samtalet resonerar vi även kring vikten av att involvera föräldrar och modersmålslärare, de sitter ofta på väsentliga pusselbitar som vi behöver för att få ihop hela pusslet. Här finns konkreta metoder att göra dem mer delaktiga, från det lilla till det stora – det handlar främst om att ta sig tiden och skapa organiseringen för det.

”Ändrar man inget, ändras inget” – Magnus Blixt

”Det mesta är ännu ogjort. Underbara framtid!” – Ingvar Kamprad

Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning för dig som är nyfiken