Jag tycker det är naivt att tro att allt annat i samhället har förändrats utan att skolans processer också skulle behöva se över ett eller annat arbetssätt. Exempelvis ser jag stora potentiella vinster i en sann digitalisering (inte enbart digitisering eller datorisering) samt ökad datadrivenhet – såväl för lärare och elever som för huvudmän. Men här väcks samtidigt många viktiga frågor om säkerhet och integritet. Om data ska göra nytta i klassrummet så kan vi inte bara mäta på gruppnivå utan behöver komma ner på på varje enskild elev.
På senare tid har fokus glidit alltmer mot att försöka att inte göra fel än att faktiskt försöka göra rätt. Men ryggen-fri-mentalitet har aldrig någonsin byggt hållbar framgång.
Att inte fatta beslut, är ju också ett beslut. – Martin Mazur
Kanske passar den militära termen uraktlåtenhet in? Det betyder, lite förenklat, att det är värre att vela i ett skarpt läge än att handla utifrån de fakta man har framför sig. Det handlar till exempel om att inte vilja ta ett beslut trots att man egentligen borde.
Samtidigt behöver frågor om syfte, mål och integritet alltid finnas på bordet. Har vi inte svar på varför vi gör något behöver det ju ifrågasättas. Men stundtals måste vi även ställa oss frågan varför inte? Ändamålet helgar dock inte vilka medel som helst. Lärares yrkesetik säger att lärare i sin yrkesutövning förbinder sig att:
- alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier.
- vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa.
Effektfull återkoppling med stöd av data
Om man nyttjar visualiserad data rätt, och ger effektfull återkoppling, får eleverna information om var och på vad de behöver lägga sin energi. Likaså ger det lärare information om vilka elever och uppgifter som behöver uppmärksamhet, utan att läraren behöver spendera mer tid på rättningsarbete (tiden för det får redan sägas vara fylld till brädden).
Både lärare, skola och huvudman får möjlighet att – med stöd av faktiska data – identifiera vad som behöver utvecklas liksom om man är på rätt spår eller inte. Att inte använda den data som redan finns i de digitala system skolan arbetar med, är stort slöseri som går ut över både den enskilde eleven, läraren och hela organisationen.
Samma sak med kommunikationsverktyg, där vi ju är vana från privatlivet att det finns effektiva och smidiga verktyg. Där finns risken att de verktyg som huvudmannen har valt helt enkelt inte fungerar tillräckligt smidigt och att man då tar genvägar via andra verktyg – barnet ut med badvattnet…
Alltså vi lärare får det alltid att funka. Kanske inte alltid lagligt, men ändå… – Lärare
Ska vi gå tillbaka till penna och papper?
Även när vi använder de system huvudmannen valt kan den insamlade datan även användas i andra syften än de som ryms i skolans uppdrag. Vi kan alltså inte komma runt det hela genom att utgå från samtycke – samtidigt som vi inte heller kan låta oss handlingsförlamas utan behöver finna såväl tekniskt som juridiskt hållbara lösningar. Om lärarna inte får arbeta i de bästa digitala verktygen, gör det att eleverna inte får den bästa individuella kunskapsutvecklingen?
På vilket sätt var personuppgifter egentligen så svårtillgängliga ens på papperstiden? En klassisk lärarkalender på vift, eller pärmen vi hade i arbetsrummet med alla kontaktuppgifter är ju en sann GDPR-mardröm.
Har du Schremselhicka lille vän?
Frågan är inte enkel. Även om det ibland görs enkelt genom att någon exempelvis drar ett Schrems II– eller GDPR-kort, vilket snabbt kan stoppa upp viktiga processer om ingen vågar syna kortet närmare. Alternativt kastar hen kortet helt över bord och bara rusar fram helt utan eftertanke och medvetenhet om de potentiella risker som faktiskt finns. Vi ska förstås vara rimligt försiktiga, samtidigt som vi också behöver:
Ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande. – Lärares yrkesetik
För att skapa ytterligare underlag till förståelse och diskussion kring frågan om molnlagring av skoldata arrangerade Haldor nyligen att webbinar, där juristen Victoria Kopylov gav oss alla goda tankespjärn och underlag för hur vi lämpligtvis tar tag i frågan kring riskbedömning och molntjänster.
Vi måste helt enkelt försöka ha en nyanserad approach, och väga olika intressen mot varandra – Victoria Kopylov
Du kan se hela webinaret i efterhand här: Webbinar om utmaningar och möjligheter med molntjänster i skolan
Tillsammans kommer vi längre!
Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.
Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.
Frågor som kan vara bra att fundera kring
- Vad är syftet med vår verksamhet?
- Vilken data behöver vi för att nå syftet?
- I vilka system kan vi tänkas hantera dessa?
- Gör en riskanalys
- Navigera mellan värden, gör medvetna avvägningar
- Utvärdera och trimma systemet för att möta verksamhetens syfte och identifierade risker