I detta blogginlägg ges konkreta funderingar kring varför, vem, när och hur återkoppling kan ges i undervisning för att den ska få maximal effekt på elevernas lärande.
- Lärandegropen
- Olika aspekter av återkoppling
- Gynnsamma förhållningssätt?
- Varför ger jag återkoppling?
- Vilka är lärandemålen?
- Vem ska ge återkoppling?
- Hur ska återkoppling ges?
- När ska återkoppling ges?
- När ska vi INTE ge återkoppling?
- Hur ska man hinna allt?
- Coach eller Domare?
I början av december 2021 föreläste jag på Motus Vitaes konvent på temat ”Effektiv undervisning” även om jag snarare pratade om ”Effektfull undervisning” då effektivitet lätt kan tolkas snett. Men visst vill vi att vår undervisning ska ge effekt? Och det till så liten insats från vår sida som möjligt? Och samtidigt ha en yrkesetiskt rimlig utgångspunkt?
Samtidigt är lärande – om man ställer upp på definitionen av lärande som ”bestående förändring av tänkande, förståelse och beteende” (Ain Dack & Katz 2017) – ingen enkelspårig resa som tar ett steg i taget stadigt uppåt och utan motstånd, utan snarare något som ibland går på irrvägar och ibland tar oss ner i lärandegropen (ovan förtjänstfullt illustrerad av James Nottingham). I gropen kan lärare och ledare framförallt göra två saker:
- Ge hopp om att det går att ta sig ur gropen.
- Ge förståelse för att det inte var fel att hamna där, lätt lärande fungerar sällan.
- Ge rimlig stöttning när det behövs som mest (scaffolding)
Det första är helt väsentligt för fortsättningen och här kan en god pedagog faktiskt vara med och förändra en annan människas uppfattning om sig själv och sina möjligheter. Eller med John Steinbergs ord:
”Elever som känner hopp, lär sig. Elever som inte känner hopp, lär sig inte.”
Ett videoklipp jag ofta visat elever – i alla åldrar – är ”Austins Butterfly” som tydligt visar vikten av att se lärande och utveckling som en process, vilken går stadigare framåt om man får och tar emot konkret återkoppling. Ett annat klipp jag visat – och diskuterat – är Michael Jordans ”Maybe it’s my fault” där världens genom tidernas mest framgångsrika basketspelare verkar lita mer på lärandegrop och träning än på talang.
Olika aspekter av återkoppling
Det är även viktigt att vi förstår att vi ständigt behöver finna ett fungerande samspel och en balans mellan tre olika aspekter av feedback:
- Normativ – vad bör eller borde vara/göras?
- Deskriptiv – vad är/var/görs/gjordes egentligen?
- Formativ: vad är möjligt och hur görs det möjligt?
Gynnsamma förhållningssätt?
På 1900-talet gjorde jag praktik (VFU) i ett klassrum som hade ”Var Glad!” som regel. Helt absurt när man tänker efter – även elever är människor med olika känslor och man måste få vara ledsen, bekymrad, orolig, arg, besviken och så vidare i sammanhang som är mänskliga. Däremot spelar det förstås ingen roll hur du känner dig – du får inte göra vad som helst för det och behöver alltid ta ansvar för dina handlingar. Lärares och andra vuxnas uppgift i sammanhanget är att underlätta och underblåsa goda handlingar utifrån de förutsättningar, behov, kunskaper och föreställningsvärld som eleven för närvarande befinner sig inom, och på olika sätt föra den till andra ställen där hen inte visste att hen ville vara. Träna och lära (i detta poddavsnitt av David & Bo Pratar Pedagogik finns perspektiv även på det)!
När vi ska ge återkoppling bör vi börja med frågan:
Varför ger jag återkoppling? feedback? Feedup? Feedforward?
I vilket syfte ger jag återkoppling? För att hjälpa? För att den andre ska lära? För att jag ska visa hur duktig jag är? För att lyfta eller för att sänka?
En annan viktig fråga vi inte får tappa på vägen: Hur skiljer vi mellan lärares (behov av) dokumentation och elevens behov av återkoppling? För att inte tala om vårdnadshavarens faktiska behov…. Här ska vi förstås hålla skollagens krav och yrkesetikens ramar högre än eventuella andra önskelistor! När det väl är klarlagt kommer vi till frågan:
Vad ska ges återkoppling?
Under eller parallellt med denna fråga bör förstås frågor ställas: Hur stödjer min dokumentation min bedömning? Hur stör den?
Parallellt surrar förstås frågan om hur och var jag dokumenterar smidigt – både när det görs och smidigt när datan senare ska hämtas/åskådliggöras – men det får bli ett senare inlägg.
Vilka är lärandemålen?
Är de relevanta? Är det dem jag de facto ger återkoppling på? Om jag ger återkoppling på annat – hur kan det störa elevens fokus på det vi sagt att vi ska lära och träna? Är min feedback elevnära på en nivå nära där eleven än så länge befinner sig? Är dess abstraktionsnivå varierad? Är den mångsidig och rik? Är den tydlig och rak? Ger den eleven en riktning framåt, så den tydligt vet vad den ska göra?
Vad händer om vi med rödpenna markerar en mening eleven skrivit och ger eleven i uppgift att fundera över varför den meningen var så bra?
Kommer det fler dylika meningar framåt då?
Vem ska ge återkoppling?
Den frågan kan inte alltid ha ”läraren” som svar om någon ska orka vara lärare en längre stund – plus att ge sig själv och andra konkret feedback verkligen gynnar eget lärande samtidigt som det torde vara del i det som läroplanen beskriver som viktigt att lära sig utifrån ”stigande ålder och mognad”.
Om man smidigt samlar in elevernas alster digitalt, använder en digitalkamera eller helt enkelt fotograferar av så kan man använda konkreta elevexempel som man går igenom tillsammans i undervisningen som ett sätt att ge många feedback samtidigt, om de sedan kan gå igenom det de själva producerat med detta färskt i minne. De kan även gå igenom det de har gjort tillsammans i grupp – om man sett till att skapa en gynnsam kultur för detta – alternativt enskild kamratbedömning.
Erfarenhetsvis behöver man träna eleverna i detta, så återkopplingen blir tydlig och användbar, med fokus på saklighet istället för på person. Det blir förstås ett gott lärandetillfälle även för den som ger återkopplingen. Slutligen kan vi även träna och lära elever att själva bedöma det de gjort – utifrån satta kriterier och/eller checklistor. ”Inleder jag varje mening med Versal?”, ”Är mitt språk varierat?”, ”Har jag med nödvändiga begrepp i texten/filmen/bilden? ” osv.
Hur ska återkoppling ges?
På ett sätt som vi professionellt tänker ger störst effekt på elevens lärande, kan man tänka. Det finns flera studier som visar att om man ger poäng eller betyg så tar eleven inte till sig eventuell annan feedback som ges samtidigt. Det betyder inte att det ena är rätt och det andra fel – utan snarare att de två helst inte bör blandas utan alltid vara ett professionellt grundat avgörande. Vi bör också minnas de bevingade orden:
”They may forget what you said, but they will never forget how you made them feel”
Samtidigt får det inte nyttjas som ursäkt för att släta över så mycket, så vi de facto hindrar elever från att utvecklas genom att de inte får veta vad som faktiskt förväntas av dem. Balans! Att be eleven upprepa vad de tar med sig från den feedback de fått har visat sig vara väldigt effektivt – både för elevens och det egna lärandet (jag trodde jag var tydligare än det visade sig att jag var).
När ska återkoppling ges?
Här citerar jag Skolforskningsinstitutets forskningssammanställning ”Feedback i skrivundervisning”
”Forskningen visar att elever har lättare att dra nytta av feedback som ges medan de fortfarande är inne i sin skrivprocess, än om de redan har skrivit klart texten. Om feedback ska kunna komma eleverna till godo i deras utveckling som skribenter, bör skrivförlopp organiseras så att lärare kan ge feedback innan elevernas texter anses vara färdiga. Eleverna kan då direkt pröva lärarens feedback i processen att utveckla och bearbeta utkast.”
Det är ju så att om vi redan är inne i nästa arbetsområde när eleverna får sin återkoppling, ska det väldigt mycket till för att de ska läsa och ta till sig den…
När ska vi INTE ge återkoppling?
Fler och fler elever uppger att de kroknar i skolan då allt blir till en bedömning. Vi är faktiskt inte i skolan för att visa vad vi kan, utan för att träna och lära… Så vi behöver även göra professionell bedömning när saker inte behöver ges återkoppling. Om vi arbetar med en elev kan det vara nog så effektfullt att under en tid enbart lyfta positiva framsteg i syfte att skapa nya vanor och förhållningssätt än att alltid återkoppla allt hela tiden. ”Tjat är trasigt prat, prat som inte fungerar” som Sandvargen sa…
Hur ska man hinna allt?
Det korta svaret är att du aldrig någonsin kommer hinna göra allt, utan behöver göra sådant som ger större effekt än annat. Redan när du skapar uppgifter behöver du fundera över hur de ska bedömas och ges återkoppling. Kanske låta uppsatsen bli till ”Ett halvt ark papper” istället för att de får skriva hur långt som helst? Alternativt enbart välja att bedöma en sida noggrant, oavsett hur långt de skrivit? Digitala verktyg underlättar potentiellt också en stor del av rättningsarbete. De ger även möjlighet att mer effektfullt lyssna på elevers läsande – och även låta elever själva lyssna på sina framsteg över tid. Att bedöma mer i stunden ger också möjligheter:
Coach eller Domare?
En stor utmaning som lärare är ju att man samtidigt behöver vara coach och domare – det slapp minsann Pia Sundhage eller Jonas Eriksson vara. Istället för att ducka för detta faktum är det bättre att för eleverna försöka bli tydlig med att man har båda roller och vid behov berätta när man fokuserar mer på det ena än det andra. Vi behöver ge eleverna möjlighet att visa det de vill visa!
Skollagen är tydlig med att vi ska arbeta med både ”kunskaper och värden” – och även mer eller mindre gynnsamma förhållningssätt är något som kan utvecklas med hjälp av effektfull feedback, men det får bli till ett senare blogginlägg utöver det som stod i inledningen och som gäller generellt.
Slutligen en påminnelse om att vi är i skolan för att lära och träna, vilket vi vet gynnas om det finns en kultur som tillåter misstag som leder till lärande.
Det enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting – och det är verkligen inte rätt. Tillsammans kommer vi längre!
Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.
Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.