Hur skapar vi tillgänglig undervisning som faktiskt fungerar – både för eleverna och för lärarna? I mitt samtal med Emma Leifler, forskare och universitetsadjunkt, pratar vi om yrkets komplexitet, vikten av tillit och hur rätt stöd kan göra undervisningen både hållbar och meningsfull. Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna!

”Vi måste ju bistå lärare med allt sådant där kringgrejs liksom och minska ner det så att de kan fokusera på att göra undervisningen så bra som möjligt.” – Emma Leifler

Framgångsrik skola handlar om framgångsrik undervisning. Undervisning som verkligen når eleverna som är vid handen, där de tillägnar sig de kunskaper och värden såväl dem som det demokratiska samhället vilar på. Det är en grannlaga uppgift och vi kan inte slå oss till ro förrän varje elev ges chansen att faktiskt nå sin potential via riktigt god och tillgänglig undervisning. Det finns förstås enkla lösningar på detta, men de visar sig i krock med verkligheten alltid vara fel.

Läraryrket tänker jag är ytterst komplext. Kan man ersätta det som görs med en dator, då ska man nog göra det? Eller, varför inte? Men ja, de flesta blir nog ändå kvar, för att det är komplext. Och det finns saker som bara en människa kan göra.

”Jag kan faktiskt hålla med om att läraryrket är ett komplext yrke, så då kan vi inte heller förenkla och skala av för att då är vi för långt ifrån yrkets kärna liksom. Då kanske det är bättre vi gör något annat om man inte beredd på komplexiteten som kommer med yrket tänker jag” – Emma Leifler

Sen ska man ju inte göra det överdrivet komplext och framför allt ska man ju se till att göra rätt saker (på rätt sätt, men det första är det viktigaste). Här finns förstås verktyg idag som inte funnits tidigare vilka kan underlätta, inte minst att göra saker på rätt sätt – så det även fungerar och blir effektfullt i kommande led. Undervisningens data måste vara tillgängligt både för läraren när den ska utföra sin del av arbetet, men också för eleven – vars användarupplevelse av digitala verktyg vi absolut behöver prata mer om – och andra viktiga intressenter som vårdnadshavare, elevhälsa, skolledning och huvudman. När man behöver det, på ett sätt som är tillgängligt och det på ett sätt som inte kräver lärares dubbelarbete.

”… det är liksom reciprok tillgänglighet kan man säga både tillgängligt för lärare och tillgänglig för vårdnadshavare och elever. Då blir det ju transparent på något sätt…” – Emma Leifler

Tekniken ska förenkla, men även för det finns det en gräns – för hur långt kan man egentligen förenkla något som är så komplext som undervisning och läraryrke? Det kommer aldrig att gå att frånkoppla vikten av det mänskliga, professionellt och yrkesetiskt grundade omdömet.

”…bedömningar har ju lärare alltid gjort och man har alltid dokumenterat dem, för det blir ju väldigt dumt om lärare ska ha alla saker i huvudet. Det blir både rättsosäkert, men det är också lite jobbigt för huvudet att ha så mycket i huvudet och lärarkalendrar är ju livsfarliga. Jag menar – tappa en sådan på bussen så har du ju inget bedömningsmaterial och så är det en personuppgiftsincident. Så det måste ju finnas effektiva system.” – Magnus Blixt

I vårt samtal ger Emma en väldigt viktig påminnelse eller insikt kring att för att omdöme verkligen ska kunna nyttjas så krävs även något annat, och det är tillit. Tillit till den professionella förstås – men kanske ännu viktigare: att den professionella känner tillit till sin egen förmåga. Jag kan, jag vill, jag vågar.

”Och om du då också tror på din förmåga så har du också lättare för de elever som kanske inte följer mönstret eller som då du behöver göra någonting extra för då det blir det mer:  ’Ja, men jag kan också undervisa den här eleven. Och jag kan också ge stödstrukturer på olika sätt och så där.’
Så att jag önskar mer tillit.” – Emma Leifler

Det gäller förstås inte bara den professionella läraren, samma sak gäller eleven. Eleven behöver ha tillit till den egna förmågan att lära – och visa vad den kan. Det fina i kråksången är att läraren kan fungera som assisterande bärare av tillit till den egna förmågan.

”Om vi tror att vi eller de kan, då får vi ofta rätt. Om vi tror att vi eller de inte kan, då får vi alltid rätt” – Magnus Blixt

Som lärare kan vi bistå till att ingjuta hopp och mod hos våra elever, vi kan påvisa vad eleven faktiskt kan (lära sig). Om de själva har hopp om att de kan lära, då kan de lära sig nästan vad som helst, men om de saknar hopp om att lära eller få visa vad de kan som känns hanterbara då blir det närmast omöjligt att engagera sig i undervisning och lära nytt. Precis så enkelt – och precis så svårt – är det.

”…att elever känner att de kan och får flera tillfällen när detta sker. Och så tar det ju längre tid för en del elever och då måste ju läraren finnas nära och ge tät återkoppling, precis det som du gjorde där för din elev. Det behöver man vara medveten om att vi har en hel del elever som behöver höra det här mycket och ofta…. Och det kan ibland kännas tröttsamt, men det är för att de antingen har en historia av att det inte har gått så bra. Eller så har de också en dålig självkänsla.” – Emma Leifler

Att känna tillit till sig själv är också en grund för att andra ska känna tillit till en själv. Sannolikt också för att vi ska kunna känna tillit till andra. Och inte minst för att vi tillsammans ska våga öppna upp oss och vara sårbara för varandra, visa vad vi ännu inte kan och vet – vilket ger en möjlighet till lärande till skillnad mot om vi låtsas som att allt alltid är tiptop.

”Allting kommer inte gå vägen och vi gör misstag och sen att vi då också kan våga tala om det också… Du måste vara trygg i din lärarroll för att till exempel om du då står och förklarar någonting och sen så om du då ska säga så här att ’vad är otydligt nu eller vad behöver vi förtydliga?’

Du ska bjuda in till det här, en slags mod i att bjuda in eleverna. Om du inte är trygg i din ledarroll och så då blir det ju liksom stelt, då blir det att du inte heller vågar blotta dig om du då inte är så tydlig i dina instruktioner… Så det handlar mycket om det här att vara trygg i sin lärarroll för att bjuda in till elevdelaktighet i det här. ” – Emma Leifler

Att en elev ska svara ”Jag förstår inte” kräver tämligen mycket mod hos eleven om vi ställer frågan ”Har ni förstått?” jämfört med om man istället ställer frågan ”Vad vill ni att jag ska förtydliga ytterligare?”. Och det spelar ju faktiskt ingen roll hur tydlig jag tycker min genomgång var, det viktiga är ju hur den faktiskt landade hos eleverna. Kunde de ta den till sig? Lärde de sig det som jag hade för avsikt att de skulle lära? Tvingade jag dem att faktiskt tänka på innehållet, eller lät jag dem zooma ut?

Sedan kan man med fördel även ta det till nästa steg – ”Och vad lärde jag mig av att vara nyfiken på hur min undervisning faktiskt landade i elevernas uppvisade kunnande? Hur kan jag göra min nästa undervisning något lite bättre utifrån det jag nu lärt mig?”

”Det är ju verkligen så här om mina elever inte lyckas på mitt prov. Vad är det jag inte har gjort? Det är väldigt få pedagoger som vågar syna sig själva. Vad är det jag inte har varit tydlig med? Vad har jag inte varit behjälplig med dem och så vidare. Det handlar ju väldigt mycket om självreflektion och du måste vara trygg som människa för att våga öppna upp det” – Emma Leifler

Vi vuxna är i skolan för elevernas skull, för att på bästa sätt bibringa dem ”kunskaper och värden”, utifrån styrdokumenten. För att det ska hända behöver vi ständigt lära och utvecklas – tillsammans med varandra och tillsammans med den teknik som utvecklas parallellt med samtiden.

”Människor lär så länge de lever. Organisationer lever så länge de lär” – Hanna Forsberg, Skapa Effekt-podden, avsnitt 6

Här är det viktigt att organisationen – på skolnivå och på huvudmannanivå – tar tillvara det lärande som finns att få utifrån all den data som olika mer eller mindre effektfulla system ger. Organiseringen vi har idag är de facto optimalt utformad för att ge de resultat vi har idag, oavsett vad intentionen med organiseringen är. Hade vi organiserat oss på något annat sätt, hade vi fått andra resultat. Men vi ska alltid bygga vår organisering utifrån en analys av identifierade områden där vi står, de elever vi de facto har och den verksamhet som de facto görs. Hur kan vi skruva på det vi har för att ta oss närmare de mål vi önskar?

”Vilka kurser sätts det mycket F i och varför? Och varför är det inte lika mycket F i någon liknande kurs? Det är också modigt och här är det rektor som måste vara modig och öppna upp Pandoras box där.”/Emma Leifler

Haken att utgå från faktisk data från verksamheten är att det inte längre går att blunda. Vi måste lära på alla nivåer och vi måste våga utveckla det som ännu inte fungerar. En hel del av det vi gjort är fortfarande funktionellt, annat måste skruvas på. Vissa saker som tidigare fungerat behöver vi sluta göra, för att ha möjlighet att göra andra saker som visar sig fungera ännu bättre. Det är verkligen inte lätt, men absolut nödvändigt utifrån att göra som man brukar och ändå förvänta sig nya resultat verkligen är höjden av dårskap. Men att lära tar tid, kraft och energi. Det behöver vi ha respekt för – liksom en lagom blandning av tillit till processen och skarpa krav på både uppföljningar och omvärldsbevakning.

”Du måste som lärare vara nyfiken på att lära dig saker hela din karriär. Annars blir det för tungrott eftersom samhället är föränderligt och dynamiskt. Jag vet själv också att man kände motstånd till vissa saker som när de kom och så, men det är inte hållbart för det är för dynamiskt yrket, så att du måste också vara beredd på att du är aldrig fullärd och det kommer med en hel del att stärka sin kompetens, vilket man kommer känna motstånd till ibland.” – Emma Leifler

Tillit är en palindrom – går att utläsa från båda håll. Den byggs av att vi visar att vi faktiskt har koll, men också att vi är öppna för att visa vad vi ännu inte kan, men är villiga att lära oss i syfte att göra tillvaron bättre för de elever vi faktiskt har framför oss idag. Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning för dig som är nyfiken