Digital undervisning i en fysisk lärmiljö?

Redan innan jag visste att jag skulle börja arbeta på Haldor hade jag erbjudit mig att hålla ett webbinar på temat: ”Digital undervisning möter den fysiska lärmiljön”. Den 2 december bar det av och här är några av mina reflektioner från webbinaret. Om du är nyfiken på mer kan du se webbinaret i efterhand här.

Det som har lett oss hit, kommer inte självklart leda oss dit

Går man samma upptrampade stigar som tidigare – vilket vår hjärna är designad för att i huvudsak göra – får vi förstås också det resultat vi redan har då dessa är designade för att ge just det. Jag gick in i läraryrket med en dröm om att göra skillnad, se stjärnglans tändas i ungars ögon – och jag har kvar samma vision än även om jag nu verkar i andra eller tredje hand. Var och en bör – enskilt och tillsammans – ta sig tid att fundera över frågan ”Varför? Vad är syftet?” då den är grunden för de val som alltid behöver göras.

”Kommer jag kunna se mig själv i spegeln och tänka att jag gör skillnad? Det jag gör idag, leder det mig dit jag vill?”

Enligt skollagen är undervisning en målstyrd process ”som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (1 kap 3§). Samtidigt är undervisning…

”…inget fast och bestämt, hugget i sten. Undervisningen uppstår i relationen, viljan och modet att våga ändra på några parametrar för att förståelse för exempelvis ett moment ska uppstå hos en grupp eller kanske hos en enskild individ” – Ulrika Jonson

Redan på 1800-talet hade lärare visuellt stöd som hjälp för sin undervisning, exempelvis i form av skolplanscher. De är vackra och illustrativa, men riktigt effektfulla blir de först i en lärares händer, där mötet i undervisning mellan innehållet, eleven och läraren kan göra magi. Senare kom diaprojektorn och skapade andra möjligheter av förståelse. Efter det filmprojektorn som gav ytterligare dimensioner av liv och rörelse. OH-projektorn möjliggjorde interaktivitet bortom berättandet – men ersattes så småningom av en projektor eller smartskärm som kan så mycket mer.

Nu görs fler och fler försök med VR-glasögon i undervisningen och vi kan föreställa oss att verkligen uppleva gatumyllret i Mumbai eller New York ger större förståelse än vilken skolplansch som helst… Samtidigt som skolplanschen självklart fortfarande fungerar – till en viss nivå. Mirakelkurer finns där inte, läraren har fortfarande stora möjligheter att göra skillnad för lärandet som sker. Världen är sällan svart eller vit, allt som oftast är den färgglad.

”En häcklöpare som inte ser några hinder lär inte komma igenom banan. En häcklöpare som enbart ser hinder lär inte heller komma igenom banan.”

Skola på vetenskaplig grund tänker jag ägna ett helt blogginlägg senare – men kort sagt kan man säga att det handlar mer om ett förhållningssätt än att tro på att det finns en enkel sanning på komplexa problem. Detta gäller i synnerhet undervisning.

Stress i skolan kan både handla om för mycket information som för litet. Här behöver vi finna en balans men också få chansen att träna och lära oss att hantera tillvaron såsom den faktiskt ter sig idag. Jag saknar i alla fall inte att hämta mina paket på postkontoret nu när Instaboxar gjort det så mycket smidigare…

Jag har fångats av en modell från Skolforskningsinstitutets forskningssammanställning om hur lärare på vetenskaplig grund kan skapa studiero:

1. Lär känna eleverna och skapa positiva relationer
2. Välj och anpassa arbetssätt utifrån elevernas behov
3. Förebygg genom tydliga förväntningar och struktur
4. Aktivera eleverna och gör dem delaktiga
5. Stödja och möt beteenden
6. Utvärdera utifrån observationer av elever och egen praktik

Utifrån detta kan vi tänka att olika lärsituationer kräver olika möblering och att det inte finns en som är rätt och andra som är fel. Kan man tänkas skapa variation i ett rum som kan användas på flera sätt? I synnerhet om man utgår från digitala lärverktyg och en mer variationsrik undervisning?

Skolforskningsinstitutet har även tittat på den eviga frågan om lärar- eller elevcentrering i undervisning och lyfter att de inte bör betraktas som två ytterligheter lärare måste välja bland, utan snarare olika aspekter av ledarskap, tempo, planering och individanpassning. Olika grader kan fungera bra och ge goda effekter – och utifrån sjätte steget i ovanstående modell drar man sina slutsatser av det man de facto ser hända hos sina elever i den design man gjort och tar ansvar för.

”Resultaten i översikten visar bland annat att ett i högre grad lärarcentrerat tempo ger goda resultat och att lärare som främjar ett mer elevcentrerat ledarskap och i högre grad individanpassar undervisningsprocesser, i genomsnitt kan förvänta sig en bättre kunskapsutveckling hos sina elever.” – Skolforskningsinstitutet

”Vad händer om vi…?” är en god fråga att ställa sig ofta. Läraren i mina barns klass ställde frågan med följden ”…ställer borden utmed väggarna istället för riktade framåt?”. Sagt och gjort – det möjliggjorde massor av plats att samlas på samt ökat fokus när det skulle arbetas med uppgifter. När det var dags för genomgång kunde eleverna bara vända sig, eller samlas i mitten. Omväxling är bra, det finns ingen stol som är så ergonomisk att den är gjord att sitta på så länge som man ofta gör i skolan – i synnerhet med digitala verktyg är inte bord och stol självklar kombo (förutom för naprapaten som får mycket att göra med alla böjda nackar).

Klassrum idag är i allmänhet sextio kvadrat. Det finns ingen direkt forskning som stödjer att det skulle vara ultimat, men så har det blivit och så lär det ofta förbli. Men inom dessa sextio kvadrat går det att göra ganska mycket – i synnerhet om vi släpper idén om personliga bänkar och kan tänka oss en mer varierad möblering. Några blir stilla på höga stolar, andra behöver stå, några behöver pallar man kan vicka på utan att störa andra, någon en pilatesboll – många inte. Det finns dock ingen forskning jag hittat som påstår att öron skulle fungera bättre bara för att rumpan sitter på en hård stol…

Nedan fyra olika exempel på klassrum om sextio kvadrat med identiska möbler men tämligen olika möblering – med olika för- och nackdelar beroende på undervisningsupplägg. Man kan också tänka sig (och se exempel på) typklassrum utifrån önskat fokus på det multimodala, aktiva eller egenarbete.

För att lära sig något och minnas det behöver man tänka på det. Det gäller att finna en balans mellan fokus på innehållet, hålla distraktioner borta men vakenhetsnivå hög. Hur vår fysiska lärmiljö underlättar fokus på rätt saker beror både på hur miljön ser ut, vilka som är där och hur undervisningen är upplagd. Hur stödjer den lärmiljö du har fokus på:

• Arbetet
• Presentation
• Andra
• Lärare
• Gruppen
• Individen

Buller kan vara såväl auditivt som visuellt – och som vanligt är BALANS en god idé. Om allt är helt tyst stör minsta lilla ljud, en steril miljö är inte heller trevlig att vara i…

Variation i undervisning kan göras genom att eleven ges möjligheter att ta sig an undervisningens innehåll genom att:

• Uppleva
• Uppfatta
• Uttrycka

innehållet på olika sätt, vilket gör att det faktiskt ges möjlighet att fastna på riktigt. Här kan digitala verktyg – inte minst med dess inbyggda kompensatoriska hjälpmedel och multimodala möjligheter – göra stor skillnad om man lär och tränar i att använda dem rätt.

Sedan finns det oändliga möjligheter till god återkoppling (feedback, feedup, feedforward) men det sparar vi också till ett separat blogginlägg.

Som så ofta handlar det om att finna en balans och göra medvetna pedagogiska och didaktiska val. Ofta behöver vi ner i lärandegropen för att faktiskt nå en ny nivå – och där är det viktigt att vara medveten om att det kräver ansträngning uppför stegen för att nå dit, där lärare ska erbjuda mer av ledstänger än hissar. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel – det senare är helt ok så länge vi lär oss något av det.

”För att slippa att bli alltför besviken och frustrerad på sig själv (och sin omgivning) är det bra att betrakta balans som en värdefull process, snarare än som ett mål att uppnå. Man rör sig i sitt inre – tappar balansen ibland och hittar den igen” – Anna Kåver

Sedan kommer vi till det svåra – att faktiskt också göra förändring. Där är det viktigt att dels tänka ”vad är det värsta som kan hända?”, dels inse att även en tusenmilafärd började med ett enda litet steg – men aldrig genom att helt stå stilla. Vad som gjorts såhär långt är en sak och det går ju inte att ändra på, men vad du gör av den tid som kommer framåt spelar roll för hur det blir sedan. Frågan är om det du gör idag tar dig närmare dit du vill vara imorgon? Och vad du och dina elever lär sig på vägen?

Varje vaken stund rymmer lärandepotential. Tillsammans kommer vi längre!