Vad är det egentligen som gör skillnad över tid – de stora genombrotten eller de små, återkommande valen i vardagen? I mitt tredje samtal med David Larsson Heidenblad, docent, historiker och författare till boken Ta din tid, pratar vi om läsande och lyssnande, uthållighet, misslyckanden och varför experimenterande ofta slår perfektion. Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna.

”Det är ju någonstans det yttersta tecknet på att en bok är värd någonting: att man vill återvända till den eller att man vill prova att göra olika saker och så där.” – David Larsson Heidenblad

”Även goda vänner har sagt att jag tror inte att jag läser boken, men hade jag fått den som ljudbok då hade jag lyssnat på den, när jag diskar eller när jag tränar och sådär och då känner jag att ja – men upp till bevis då nu har ni chansen snart.” – David Larsson Heidenblad

Jag älskar att läsa fysiska böcker. Jag börjar varje morgon med det, vilket ger en bra start på dagen. Men det förtar inte att det även finns tid för att även lyssna på böcker, eller poddar eller radio när jag är ute och går, plockar på gården, är ute och kör. Läsa och lyssna har var och en sin funktion, sin tid och sin plats. Liksom tvärtom. Vi behöver lära oss och få erfara när och hur de tillför som bäst, respektive inte tillför utan istället hindrar. Precis som när det kommer till AI (se föregående poddblogg).

Det taktila med boken upplever jag på motsvarande sätt med det jag lyssnar till, jag minns ofta var jag befann mig när jag hörde olika stycken, hur vädret vad, vad jag tänkte på. Och – nog så viktigt – det finns även tillfällen när jag inte låter mitt sinne distraheras av denna typ av stimuli, utan bara tar in det som är runtomkring mig. Musik under skogspromenaden kan tillföra nya lager, men kan samtidigt hindra andra från att komma fram. Båda behövs, och man behöver lära sig att medvetet välja hur man vill ha det över tid. Det ansvaret kommer man inte undan. Det ingår i konceptet MI (Mänsklig Intelligens, till skillnad från AI).

”Ty ingenting skapar en sådan själsstyrka som förmågan att metodiskt och ärligt pröva allt du möter i livet. Och betrakta alltid varje sak på sådant sätt att du funderar över i vilken sorts världsallt den fyller ett behov och vilket detta behov är.” – Marcus Aurelius, Själbetraktelser (märkunderligt hur morgonläsningen faller väl in i poddbloggandet)

Det vi gör i vardagen, alla dessa till synes små beslut om vart vi riktar vårt fokus och vad vi gör av vår tid, får över tid ofta större effekt än man själv anar här och nu. Stora genombrott sker enligt David sällan så där plötsligt som vi icke-historiker lätt får en känsla av:

”… ett genombrott är ju per definition någonting som sker snabbt och stort. Men när man tittar på det från historiskt perspektiv, när man studerar genombrott vilket är det jag har gjort i många år, då sker de ju oftast snabbt – men de har ofta så att säga skapats under väldigt lång tid. Underbyggda om det kanske så är tio, 20, 30 40 år och sen så blixtrade det till!” – David Larsson Heidenblad

Framtiden kommer inte till oss, vi är med och skapar den. Vi vet inte alltid om vi bara lägger sten på sten eller bygger en katedral, men de återkommande beteenden vi har över tid spelar ändå samma roll när man zoomar ut. De som arbetar målmedvetet och ihålligt har sannolikt större påverkan än de som inte gör det, men oavsett spelar ens val av handlingar roll. Både här och nu, men kanske framförallt på sikt.

”… jag har ju idén om att de här sakerna är människoskapade, att det är ju liksom individer som jobbar långsiktigt och målmedvetet och strategiskt som till slut får det att tippa. Men de människorna måste vara beredda på att ta emot bakslag under då kanske decennier. Utan att låta det påverka. Och ha med sig ’Ja, okej, det där funkar inte, men jag vill istället prova’… eller ’det här gick inte då de var emot, men då gör vi det här istället’” – David Larsson Heidenblad

Uthållighet över tid slår sannolikt talang alla dagar i veckan. I synnerhet om den innehåller en god dos av nyfikenhet och vilja att lära, utvecklas, att verkligen ta till sig av det man erfar och våga skruva bland sina egna beteenden. Vi som följt Sveriges Mästerkock (eller andra program i samma genre) ser det tydligt – det är sällan de största talangerna från start som håller längst, utan de som tar till sig av juryns feedback och alla lärdomar på vägen. Om man ser det mer som en resa med en mängd olika experiment och beslut på vägen blir det lättare än om man tänker att varje beslut måste ha vägt in alla aspekter från start. Det är viktigare att börja gå och ge akt på underlaget än att i sin iver att förutse allt riskera att bli stående på ett ben.

”Alltså om man är om man är hela tiden i inställd på att man håller på att göra som experiment att man provar, då betyder det ju också att man kan avbryta det. Men om man tänker att alla beslut man tar är för tid och evighet, då är det ju jättesvårt att göra någonting. Då blir man ju nästan förlamad, då gör man utredningar och sitter och tänker hur länge som helst innan det händer något.” – David Larsson Heidenblad

Min morgonläsning senaste tiden har varit  ”med öppen hand” (Bonnier 2025), som samlar tankar och anekdoter om livet och tillvaron man kan eller kanske till och med bör reflektera över. Ett stycke handlade om ”Klander och ordet borde” och kretsade kring det här med ansvar och skyldigheter. Där är jag säker på att vi både som individer och samhälle skulle tjäna på att oftare lyfta blicken.

”På engelska blir det väldigt tydligt: responsibility – the ability to respond. Förmågan att svara an. Så vad hjälper oss att kunna svara an på omständigheterna som livet presenterar för oss? Jag skulle bland annat vilja föreslå att inte vara alltför fast i sina tankesätt. Att lite oftare vara öppen för möjligheten att vi kanske inte har hela bilden.” – Björn Natthiko Lindeblad

När saker går snett – och det gör de ju – blir det skillnad om man, utifrån Adam Grant väljer att se på det som:

  • en åklagare – här gäller det att hitta fel…
  • predikare – vi har hittat den sanna vägen!
  • politiker – vad ska folk tycka?
  • forskare – nyfiken på vad vi kan lära oss av det som händer!

Vilket perspektiv vi väljer – för det handlar om ett möjligt och mer eller mindre medvetet val –  bidrar förstås även till vår självbild, vilken i sin tur påverkar vårt beteende framåt.

”Att man gör något helhjärtat och sen att det inte går vägen. Det är liksom inte hela världen. Jag tycker inte det ett misslyckande att försöka förverkliga sin dröm eller att söka ett jobb man ville ha, även om man inte fick det. Utan att vara en person som vågar? Ja, det där man vill göra och är beredd att ta.” – David Larsson Heidenblad

Detta om något är ju något vi själva har en möjlighet att styra över – hur vi väljer att se på oss själva. Då kan det förstås underlätta om man har lärt sig se bakom sociala mediernas fasad och förstår att det man ser där inte är verkligheten utan ett utsnitt av verkligheten. Jag lägger från och till upp en del bilder på mat, men främst då jag ansträngt mig lite extra och fått till något speciellt – och baserar man bilden på vad jag äter på dessa bilder så inser man inte hur mycket knäckemackor och falukorv jag äter mer än fine dining… För att inte tala om alla misslyckade försök på vägen till att faktiskt bli en rätt duktig kock.

”Vetenskapsrådets forskningsanslag, är det ca 8 % beviljandegrad? Det betyder ju att mer än nio av tio av alla har misslyckats, men det är inte de som lägger upp på Facebook” – David Larsson Heidenblad

David berättar även om framstående professorer vid amerikanska elituniversitet som började dela med sig av sina Misslyckande-CV där de skrev upp allt de inte hade fått beviljat, alla projekt de hade blivit bortvalda på och alla elaka kommentarer de hade fått, vilket blev viralt och verkligen tydliggjorde att

”de hade blivit mest framgångsrika för att de hade utsatt sig för att ta smällarna, men inte stoppas upp av det.” – David Larsson Heidenblad

De som lyckades mest hade försökt flest gånger och då både misslyckats och lyckats flest gånger. Förutsatt då att de lärt sig något på misslyckanden och gått vidare till att göra nya misstag istället för att ständigt upprepa ett och samma. Men framförallt lät de inte misslyckanden definiera vem man var och framförallt inte hindra en från att försöka igen med risk för att misslyckas men därmed också chans att lyckas.

”Enda sättet att inte göra några fel, är att göra ingenting – och det är ju verkligen inte rätt!” – Magnus Blixt

I dag ser vi ju tyvärr en trend hos många unga att inte ens försöka, för att slippa det eventuella obehaget att inte lyckas. Om man inte försöker, kan man inte heller misslyckas. Inte med just det man inte gjorde, men samtidigt har man förstås misslyckats helt med att skapa lärande och utveckling framåt, för sig själv och andra.

Google har en kyrkogård för misslyckade projekt. Det är något de inte gömmer undan utan snarare firar och visar upp som ett konkret bevis på att de är en fortsatt innovativ organisation som gör saker som inte alltid lyckas, men om man alltid lyckas med det man gör tar man alltför små risker. David berättar om sin far som var rektor med en idé om en skola så bred så att varje elev skulle ha någonting de var riktigt duktiga på, men samtidigt också något de var dåliga på. Och om det var så att de bästa inte var dåliga på någonting, då var det för smalt. En skola för hela människan!

”Jag misslyckas aldrig. Antingen så lyckas jag, eller så lär jag.” – Runan skola

Om man aldrig får möta – och lära sig övervinna – motgångar, hur ska man då kunna växa som människa? Det blir ju en avsevärd skillnad om man ser att och vad man själv kan påverka eller om man tänker att det alltid ligger utanför en själv och man bara är en barkbåt värnlös för vindens och vattnets nycker.

”Jag tror liksom att människor har möjlighet att påverka sina egna liv och jag tror om inte annat att det är en bra illusion att ha. Så även om det är så att det inte är sant så ökar det chansen att skapa det liv man vill om man tror att man kan göra det.” – David Larsson Heidenblad

Det betyder förstås inte att man kan kontrollera allt som händer eller ens det mesta i sin omgivning. De flesta har nog en period som typ treåring när man trodde det, men det gick över – men det gäller förstås att inte backa alltför långt bak i att Någon Annan styr om vi ska ge oss själva en chans?

”Jag vill att fler människor ska tänka att ’ja, men vad kan jag kontrollera då?’ Vad kan jag göra av det?’ Alltså alla har vi ju delar av livet som vi inte kan kontrollera eller där vi någonstans bara måste underordna oss vad det är. Det kan vara på arbetet, det kan vara omsorgsbehov eller andra saker, men någonting kan vi ändå kontrollera.” – David Larsson Heidenblad

David lyfter här förintelseöverlevaren Victor Frankl (läsvärd, rekommenderas varmt!) som tydligt poängterar att även fången in sin cell har saker han kan kontrollera. ”De kan inte bestämma vad jag tänker, jag har fortfarande makt över mina tankar och hur jag väljer att se på situationen”. Det är förstås en extrem situation, men fungerar även i vardagen. Sinnesrobönen har sin funktion:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
/Sinnesrobönen (kortversion)

I vår enhet på Haldor har vi stående morgonmöten med lite olika teman. Veckorna innan vårt samtal hade vi fokuserat på olika skav och tids/energitjuvar. Varje dag noterade vi något från gårdagen som tog onödigt mycket tid, fokus eller energi. Något som borde kunna göras smidigare, enklare, mer effektivt – eller inte alls. Några processer som behövde filas på, strukturer som borde byggas – eller rivas.

”Det måste finnas ett latare sätt!” – Linda Hedblom (Magnus chef)

Efter några veckor samlade vi ihop dessa listor, vilket blev en hel sida med blandade punkter. Efter kategorisering så kom det svåraste – prioritering. Det vill säga välja – bort.

”Den första delen heter tänk litet och handlar då om att just åt för att skapa stor förändring så måste man våga tänka smått. Och det vill säga, det är mycket kraftfull att göra en sak, än att försöka göra tio. Eller så har 30 hållbarhetsmål till 2030. Det är ju som att inte ha något mål. Det är som att det inte har någon prioritering.” – David Larsson Heidenblad

Vi fick välja varsin punkt att jobba med och fokusera lite extra på under kommande veckor. Vi följer upp arbetet gemensamt för att hålla det levande. Det handlar inte om något omvälvande, men tydliga justeringar i grunden som gör skillnad, inte minst på sikt – om vi håller i, håller ut, håller om och håller bort.

”…de stora siffrorna är ofta konsekvenser av att man har tagit små siffror väldigt allvarligt … För där tänker jag att om vi kan spara liksom bara tio minuter varje dag för att vi ändrar något alltså, det blir ju hur mycket tid som helst på ett år.” – David Larsson Heidenblad

Det handlar förstås inte bara om tid, utan även om energi. Båda är ändliga resurser. Onödigt skav stjäl energi, vilket i sin tur ofta gör att tiden rinner i väg. Så det handlar kanske minst lika mycket om att minska skav, i form av mer effektfullt användande av tillgängliga resurser?

”… att något sluta skava – hur mycket energi sparar inte det? Och också detta att man lyckas med sin förändring, då på säg en tremånadersperiod. Om ni är alla överens om att, ja, det har ju blivit bättre. Vi har faktiskt lagt av det där onödiga nu. Då får ni liksom en identitet som grupp, att vi är en grupp som kan förvandla något som inte fungerar och det är ju ännu mer värdefullt än själva förändringen i sig.” – David Larsson Heidenblad

För vad händer om man ändrar identiteten av  själv som en människa som har möjlighet att förändra vad som händer? Gissningsvis kommer det innebära att man kommer fortsätta att försöka och därmed fortsätta finna nya nycklar till att förändra mer saker framåt.

”Det är en väldig skillnad att gå genom livet och tro att jag kan förändra saker eller att jag blir bara utsatta för saker. Systemet tvingar mig till det här.” – David Larsson Heidenblad

Men det handlar förstås inte bara om hur man tänker och tror – till syvende och sist handlar det om vad vi gör och inte gör. Våra beteenden spelar roll! Att göra det man kan och låta det inte vara perfekt. Att låta processen ha sin gång, inte tänka för mycket långt fram utan någonstans försöka med det man har här och nu, och framförallt se till att inte skjuta upp till senare utifrån ett hopp om att förutsättningar ska ha förändrats, exempelvis inspirationen runnit till:

”… men nu är det kapitel sju som ska skrivas. Det ska vara tre sidor långt. Det ska handla om den här historien. Skriv den nu. Du kan inte tänka på hur hela boken kommer att läsas av exempelvis Magnus, inte nu.” – David Larsson Heidenblad

Men, som boken ”Skapa effekt” påminner om – det gäller verkligen att göra rätt saker, i rätt ordning, på rätt sätt – i den ordningen. Inget är så utan långsiktigt värde som ett perfekt utförande av något som inte borde ha gjorts. Så innan man börjar ska man fundera över om man gör rätt saker, i rätt ordning…

”… det mesta spelar inte roll. Men vissa saker spelar jättemycket roll. Det är steg 1. Det mesta är brus här i världen, det mesta av arbetslivet är brus. Men de viktiga sakerna är superviktiga. Kan man identifiera de och göra lite mer av dem, får det en enorm effekt” – David Larsson Heidenblad i VadViVet

Vi pratade också lite om att David är så öppen med sin process, som exempelvis att återkommande efterfråga feedback på tankar om synopsis för nästa bok. Här finns också mycket att vinna, att arbeta mer tillsammans, öppet, kollegialt, nyfiket, utforskande. Vilket även blev ett tema i ett senare samtal med Martin Lackéus och Mats Rosenkvist på temat ”Så lyckas du med undervisningsutveckling”. Vikten av återkommande, strukturerad reflektion och konkret återkoppling för att saker ska kunna göras bättre framåt, något vi bäst gör tillsammans.

”Jag ser inte mina idéer som en ändlig resurs, utan snarare som att de är en förnybar resurs som blir mer förnybar om det är kopplat till ett kreativt intellektuellt sammanhang med andra. Det är ju det som är det fina med kunskap och idéer att de är ju så extremt skalbara. Det kanske till och med tvärtom att de har nätverkseffekter som gör att de blir mer värdefulla. Ju fler som delar dem, eftersom då kan de personerna tala om de här sakerna på en högre förståelsenivå.” – David Larsson Heidenblad

Detta var vårt tredje samtal – men inte kom vi i mål för det, och det är som det ska vara. Men tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning för dig som är nyfiken