Vad menar vi egentligen när vi pratar om skolans vetenskapliga grund – och vad menar vi inte? I mitt samtal med Anette Jahnke, forskare och processledare på Ifous, diskuterar vi vad som räknas som vetenskap och varför metaforer som ”grund” ibland kan leda oss fel. Vi pratar om varför forskning och praktik behöver varandra mer än någonsin. Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna!

Nobeldagen till ära hade jag förmånen att få delta på ”Vad är: vetenskaplig grund” vilket gav mig en rimligt solid grund för att våga påstå att vi behöver problematisera det här med just vetenskaplig grund mer eller kanske på andra sätt än vad som ofta är fallet i tider som dessa. Den ytterst givande årliga konferensen ResearchED i Haninge gav ytterligare bränsle till frågan.

Vetenskap och sanning är så pass viktigt att vi inte får överlåta det åt vilka krafter som helst. Inte minst om man skulle få för sig att blanda cherry-picking bland forskningsdomäner/resultat med tal om solid grund.

”…det finns problem med ordet vetenskap, alltså vad ska vi inkludera eller exkludera i begreppet vetenskap? Vem bestämmer det? Det kan man ju fråga sig. Sen finns det också problem med begreppet grund som egentligen blir en sorts metafor. Det kan vara kul, men det kan också leda tankarna åt fel håll…” – Anette Jahnke

En metafor som ”grund” ger lätt intryck av att det skulle handla om en klippgrund som vi bit för bit kan gräva oss ner till för att sedan för evigt slå ner våra pålar på och så var det klart. På seminariet som föregick vårt samtal lyftes en tanke från Karl Popper med en metafor där vetenskapen snarare vilar på pålar i och över ett träsk… Pålar som människor står och hamrar ner uppifrån, utifrån bästa möjliga förmåga i stunden. Pålarna är det som tidigare forskning gjort ett försanthållande omkring. På de här pålarna bygger vi upp teorier, vetenskap och kunskap. Poängen här är att vi inte någonsin når solid mark, men att vi hamrar på tills vi som människor tillsammans bedömer att nu är det tillräckligt säkert – för tillfället. Tills vi skaffat oss ny kunskap.

” så funkar ju vetenskap, alltså vi kan snacka Nobelpriser – så att titta vad de klarar av, vetenskapen! Det är ju fantastiskt liksom, vilket bygge av pålar som är möjligt! De finns ju där och de behöver hamras på, eller som du var inne på så sätta ner flera pålar… men det som också kan vara problematiskt.” – Anette Jahnke

Oavsett om vi vill erkänna det eller inte är det alltid människor som slår ner dessa pålar. Människor med sina för-givet-taganden, fördomar/erfarenheter, agendor… Vilka pålar ska vi fortsätta hamra ner, vilka ska vi låta ruttna bort, vilka nya ska vi slå ner för att förstärka eller utmana de gamla? För att inte tala om nästa steg – hur ska vi omsätta vad i konkret praktik?

”…hur vi än vrider och vänder på det så är det ju vi människor som står där och måste göra bedömningarna… det är inte alla som håller med om det, utan ibland vill vi trolla bort människan” – Anette Jahnke

Vetenskap handlar till stor del om val av fokus, glasögon eller perspektiv. De begränsar vad man kan se och vad man för tillfället inte ännu kan se. Vetenskapande handlar då om att lära sig att växla dessa genom antingen utmaning eller uppfinning.

”Science must begin with myths, and with the criticism of myths.” – Karl Popper

Utmaning får man genom att faktiskt tillåta sig att överväga perspektiv från andra, uppfinning genom eget nyfiket och utforskande av världen omkring oss – med nya frågor och funderingar. När man väl fått syn på något går det inte att längre bortse från det, men fram till dess kan det också vara helt dolt. Men det finns alltid en människa och agenda bakom. Alltid.

”…det tycker jag hjälper mig när jag liksom tittar på forskning. Vad är det här för forskning egentligen inom vilken vetenskap? Vilka intressen kan den möta? Vilken nyfikenhet kan den stilla liksom?” – Anette Jahnke

”Forsning säger” bör vi rent generellt passa oss för – att både säga och lyssna till. Detta utifrån att seriös forskning alltid behöver vara extremt avgränsad och specifik – och därmed i allmänhet blir omöjlig att generalisera rakt av i andra kontexter än den är gjord. Däremot kan man ofta hålla ett försanthållande – ”Det här finns det goda skäl att hålla för sant, inom denna kontext, tills annat visats”. Men det kräver ett mänskligt omdöme för att omsättas i praktik, så länge kontexten inte är exakt densamma. ”Forskning” är också byggd på de pålar som för närvarande är nerslagna i träsket, men allt eftersom tiden går ersätts dessa mer eller mindre av andra pålar. Och det är detta som är vetenskap – att vara ständigt nyfiken, mer än att tro sig ha hittat det ultimata svaret på vilken fråga det man nu än ställer och därmed sluta låta sig utmanas. När det gäller nya företeelser kan vi inte heller bevisa vad de inte är, bara vad de är – utifrån den kontext och förståelse vi har för tillfället.

”Vetenskapen har inte misslyckats när den hittar ny väg, den har tvärtom lyckats! Det är som en ballong man blåser upp. Det finns inget slut, bara preliminära slut.”

Här tänker jag att det är viktigt att forskning och verksamhet går hand i hand mer än att den ena eller andra ska gå före, över eller under. Tillsammans kommer vi längre helt enkelt! Med olika bidrag i processen, olika perspektiv, olika utgångspunkter, olika fokus och olika mål. Men tillsammans istället för var för sig, och absolut inte i en hierarki där den som ska omsätta vetenskapen i praktisk metodik skulle vara passiva mottagare utan behov av eget omdöme. Praktiken kan samtidigt inte heller fortsätta som tidigare bara av gammal vana om man inte kan visa att det man gör ger de resultat man åsyftat.

”Vi kan inte bara basera undervisning på antaganden. Vi behöver ta reda på vad som faktiskt fungerar och ger resultat, i praktiken. Vi behöver en evidensinformerad praktik.” – Helena Näslund, Utbildningsdirektör Haninge, ResearchED 2025

IFous, där Anette Jahnke verkar, är ett fristående fristående branschforskningsinstitut som bland annat driver fleråriga forsknings- och utvecklingsprogram som alltid har sin utgångspunkt i att det finns en för skolväsendets verksamhet relevant och viktig fråga som man vet att man inte vet tillräckligt mycket om – än. Huvudmän arbetar sedan tillsammans med forskare för att mejsla fram mer och tydligare kunskap inom det avgränsade området, med avstamp i den forskning och de erfarenheter som finns, utifrån de hypoteser man sätter upp och sedan utforskar tillsammans i praktik utifrån vetenskapliga metoder och förhållningssätt. Mottagarna är i första hand verksamheter som deltar, samtidigt som kunskapsmassan givetvis ökar för alla i såväl akademi som verksamhet och samhälle. De avslutas alltid med öppna spridningsseminarier och blir i allmänhet även till skrifter, plus givetvis underlag för olika forskningsrapporter och framtida forskning. Ett mer avgränsat projekt än ULF-samverkan – och konkret finansiering från de som väljer att delta – men med delvis samma idé och ursprung att profession och akademi behöver befrukta varandra mer konkret.

”… värdet av att förmå rektorer och lärare att aktivt söka efter olika kunskapskällor och kritiskt värdera och jämföra dem. Dessa förmågor ses som avgörande föra att man ska kunna välja insatser och arbetssätt som baseras på relevant forskning och svarar mot verksamhetens behov.” – Skolforskningsinstitutet ”Hur ska man veta vad forskningen säger?”

Tillsammans kommer vi längre – inte minst med bättre förståelse för forskningens väsen, bidrag och begränsningar.

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning för dig som är nyfiken