Hur skapar vi effekt genom lärande – både individuellt och i organisationer? Lyssna på när Hanna Forsberg, disputerad gymnasielärare och koordinator vid Försvarshögskolan, och jag diskuterar hur modet att ifrågasätta egna idéer och våga ha fel kan bli en kraftfull motor för utveckling. Läs mina reflektioner, följ fördjupningslänkarna och missa inte de 10 principerna för att skapa effekt!
”Innan du börjar söka efter lösningar: är du beredd på att ha fel?” – Hanna Forsberg
Lärandepotentialen finns i mellanrummet mellan komfortzonen och stresszonen, där man lämnar den förra men inte hamnar i den senare. Det kräver att vi faktiskt jobbar både med oss själva och med materialet framför oss. Hanna, med sin forskarbakgrund, är van att arbeta utifrån att det snarare handlar om att falsifiera sina hypoteser än att försöka finna belägg för att man har rätt.
”(i en forskarutbildning på väg mot disputation, reds. anm.) har man ju fel hela tiden. Det är inbyggt i arbetsprocessen. Men i ett utvecklingsarbete så pratar man inte lika mycket om det, utan nu ska vi göra så här. Nu har vi hittat en lösning som vi kör på.” – Hanna Forsberg
I den vetenskapliga metoden skapar vi oss en hypotes utifrån det vi iakttar och kan läsa oss till om hur tillvaron är beskaffad. Sedan funderar vi på hur den ska kunna prövas – och inte minst kunna falsifieras – där vi över tid kan iterera och ständigt skruva på såväl hypoteser som metod.
- Skapa en grundad hypotes.
- Ha en idé om hur den kan prövas och falsifieras.
- Pröva hypotesen, gör analys, dra slutsatser och lärdomar.
- Utifrån lärdomar – gå till steg 1 eller 2 igen och igen och igen.
Kanske borde även utvecklingsprojekt ha pivoteringsmöten – där man schemalagt ställer sig frågan ”Är vi på rätt spår, eller behöver vi justera vår hypotes?”. Då behöver det inte bli så laddat utan är en del av en planerad process – ”hur kan vi skapa en prototyp och faktiskt prova i skarpt läge längs vägen?”.
”Don’t just protoype the product, prototype the experience!” – Tony Fadell, från boken ”Skapa effekt – med lärande som motor” av Hanna Forsberg och Mathias Garhed
Designtänkande – med divergenta och konvergenta loopar – är en konkret och användbar metod för utveckling av såväl produkter som processer. Först breddar vi och samlar in förutsättningslöst, sedan smalnar vi av och fokuserar, för att sedan åter bredda och koka ner igen. Det divergenta insamlandet är ofta väldigt roligt och intressant, men det gäller att inte fastna där om man vill skapa effekt.
”Det är viktigt att komma ihåg, att för att det ska ske en förändring, måste du börja göra annorlunda, inte bara tänka annorlunda” – från boken ”Skapa effekt – med lärande som motor” av Hanna Forsberg och Mathias Garhed
Skapa effekt handlar om att förändra beteenden, vilket av en massa olika skäl ofta är svårt att få till. Det är ju mysigt att kunna saker, men det ska ju också komma till bästa möjliga nytta. Ibland måste man faktiskt överge saker som fungerar ganska bra, för att istället göra andra saker som fungerar ännu bättre. Haken är att man ofta behöver gå igenom ”lärandegropen” först, då det ursprungligen inte går bättre innan man lärt in det nya. Och hjärnan vill ju spara energi genom att göra som den brukar samtidigt som det dessutom känns mycket bättre att känna sig kompetent än att tillfälligtvis känna att man inte längre kan och vet.
”Beroende på vilka aktiviteter man ägnar sig åt får man olika resultat. Det är så enkelt att det är löjligt egentligen. Om jag ändrar mina beteenden kan jag få andra resultat, annars inte.” – Hanna Forsberg
Det räcker ju inte att ha bestämt sig för att gå till gymmet för att man ska få bättre kondition eller styrka – respektive vilken effekt man nu önskar se av att man erhållit det. Man måste gå dit och där göra de aktiviteter som förväntas för att det ska bli några resultat. Utifrån de resurser, möjligheter och utmaningar man har, inte de man önskar man hade. Det finns konkreta metoder för att faktiskt få aktiviteter att hända, där man exempelvis ändrar mindre konkreta steg istället för att försöka ta enorma kliv. David Larsson-Heidenblad var inne på precis samma i tidigare poddblogg, med konkreta exempel på hur ofta det senare ofta slår tillbaks.
Driften blir inte långsiktigt hållbar i en föränderlig värld om vi aldrig förändrar något genom innovation. Men den blir inte heller hållbar om vi hela tiden håller på och gör annorlunda. Vi behöver hitta en balans mellan drift och innovation och istället för att de sker i olika delar av organisationen eller helt åtskilda i tid bör de vara integrerade i varandra.
- Var är vi? Vart ska vi? Varför då?
- Vad ska vi fortsätta göra?
- Vad behöver vi utveckla? Göra, men annorlunda mot idag.
- Vad behöver vi avveckla? Faktiskt sluta göra, för att lämna plats åt annat.
Det handlar om att stödja lärande i vardagen! Där vi utgår från faktiska problem, identifierade konkret i vardagen, men ser till att vara öppna för lösningar av identifierade behov bortom det vi idag tror oss redan veta. Exempelvis var det ingen som egentligen efterfrågade iPoden när den kom, eller persondatorn, eller kameran i mobilen… Och många var det som ifrågasatte att Apple skulle kunna göra mobiltelefoner som någon var intresserad av – utan tangentbord… (för ett gott skratt, se länk nedan).
Samtidigt slog Jonas Söderström huvudet rätt på spiken i boken ”Jävla skitsystem” när det kommer till system som inte fungerar i praktik när man går ner på golvet – vilket man behöver göra om man vill skapa effekt som utvecklare. Enligt Adam Grant tjänar man på att se även det mötet mer som en dans än som ett krig, när olika perspektiv möts och man behöver arbeta tillsammans framåt för att hitta en lösning som fungerar framåt.
”Det är mysigt att kunna saker, men det ska ju komma till nytta också… och ibland så måste man komma med något banbrytande ny idé att okej, det här funkar inte. Det är så ni gör nu, men det kommer fungera om vi börjar arbeta på det här sättet istället… Det måste man respektera att det är inte så lätt alltid för hjärnan vill gärna ha det bekvämt och skönt.” – Hanna Forsberg
Det är lätt att fastna i de vanor man redan har istället för att omsätta det man lärt sig teoretiskt i handling. Det är inte alls konstigt utifrån att våra hjärnor är konstruerade så (se tidigare poddblogg med Anna Tebelius). Men om vi inte ändrar något, så kommer inte heller något att ändras.
”…aktiviteterna är väldigt viktiga. Det är så man får resultaten.” – Hanna Forsberg
Det kostar att utveckla, och kräver både riktning, ledarskap och styrning – men alternativet är förstås att inte heller kunna få några andra resultat än de man fått tidigare. Ändrar man inget, ändras inget. Ändras inget, lär man sig inget. Lär man sig inget, ändras inget.
”Man ska inte vara rädd för att ta fel … det kan vara ganska bra att ha fel för då vet man att man har lärt sig någonting om man inser att man tidigare tänkte på ett annat sätt…. Vetenskapsteori arbetar aldrig med sanningen, utan det som för närvarande är en rimlig hypotes.” – Hanna Forsberg
Det handlar både om individen och organisationen – båda behöver sin utveckling, båda kan använda Hanna och Mathias Garheds bok ”Skapa effekt – med lärande som motor” och genom den finna fördjupning i allt det som de båda författarna kokat ner till en innehållsrik och tydlig – i forskning och erfarenhet förankrad – idé om hur vi alla kan vara med och skapa effekt genom lärande – vårt egna och andras.
- Vad var målet?
- Vad hände?
- Varför blev det så?
- Vad lärde vi oss?
- Vad kan vi göra annorlunda och bättre?
Tillsammans kommer vi längre!
Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.
Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.