Hur kan vi skapa en struktur där utbildning och forskning sammanflätas på ett smidigt sätt och där forskningen är anpassad till de faktiska behoven och utmaningarna i skolan? Ett samtal med professor Elisabet Nihlfors om hur skolforskning behöver göras systematiskt, strukturerat och tillsammans.

Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och utforska länkarna om du vill ha ytterligare fördjupning.

Skolan kan ha en del svar – men framförallt rymmer den många frågor. Jag vågar påstå att varje lärare och förskollärare med legitimation och engagemang ständigt klurar på hur man ska lyckas med sin undervisning och för att den ska nå någon mer elev respektive några fler barn.

Det finns forskning och resultat om en hel del där ute – men inte självklart tillgängligt för lärare utanför forskarsamhället. Samtidigt finns det många frågor i många olika sammanhang som det ännu inte finns forskning på. Förutsättningar och behov är olika i olika elevgrupper, olika i storstad och på landsbygd, olika för olika ämnen, olika för olika lärare och elever. Det finns ca 2 800 huvudmän om man räknar med alla små fristående förskolor… Lärare och förskollärare är en av Sveriges största yrkesgrupper. Men saknar i mångt och mycket ett vetenskapligt sammanhang i vardagens struktur.

”Det här har vi inte kunskap om. Det här behöver vi veta något om!”- Elisabet Nihlfors

Vi befinner oss i en bristsituation i dag och kommer också göra det under överskådlig tid – inte ens om alla som vill bli lärare skulle utbilda sig skulle de legitimerade lärarna och förskollärarna räcka till för de behov som finns. Behovet av kompetens är stor inom fler områden – vi vill även ha våra sjuksköterskor, läkare, poliser, demokratiska byråkrater på plats. Det är något vi behöver förhålla oss till och fundera över hur vi ska möta på ett sätt som faktiskt fungerar över tid. Det handlar inte enbart om resurser, men verkligen inte heller att hoppa på nya trender eller tro att vare sig digitalisering i sig eller en återgång till en analog undervisning skulle vara svaret.

”Hur arrangerar vi det här nu, så att barnen får det bästa? Där tycker jag det finns en brist på kreativitet hos alla inblandade, att hitta lösningar i en bristsituation.” – Elisabet Nihlfors

Drivet måste vara ”läreriet!”. Lärare och elever på en skola har ett visst behov, lärare och elever på en annan skola har delvis andra behov. Det finns en hel del forskning, men den är inte alltid tillgänglig för skolans professioner och är inte alltid applicerbar i den faktiska kontexten. Lärare och elever är olika – och det behöver vara och göras olika om vi ska få till en likvärdig skola. Forskningen behövs verkligen! Men professionen måste samtidigt kliva fram och kan inte nöja sig med att säga ’forska fram och berätta hur jag ska göra’, precis som att forskare inte i första hand ska forska på lärare, utan med lärare.

”Det man inte vet om, vet man inte om att man inte vet…” – Elisabet Nihlfors

Lärare och förskollärare som lic/disputerat bör kunna få uppdrag som lektorer i skolan där de parallellt med sin undervisning både kan vara lokala vetenskapliga ledare, forska som en del av sin tjänst och vara med och utbilda blivande forskande lärare på universitetet och vice versa.

”Vi behöver ta vara på varandras kunskap och kompetens. Om vi då har respekt för varandras kunskaper och uppskattar att de inte är samma, inser vi att olikheten är det som berikar.” – Elisabet Nihlfors

Idén om ULF väcktes på Lärarutbildningskonventet 2015, blev till en försöksverksamhet 2017 och har sedan involverat en mängd olika personer på många olika lärosäten och hos många stora och små huvudmän över hela landet. Det bygger på en lång men spretig tradition byggd på många eldsjälars engagemang. Många erfarenheter har gjorts och vikten av att skapa en långsiktigt hållbar och över hela landet och för varje huvudman och skolform infrastruktur har blivit alltmer tydlig.

”Det skrivs VFU-avtal regelbundet, på samma sätt behöver vi få till en infrastruktur för ULF-avtal.” – Elisabet Nihlfors

Tanken är att ULF ska få ihop kittet och miljöer mellan utbildning och forskning, att man kan gå ”från student till docent” och mellan skola och universitet mer flytande än linjärt. Där man över tid både kan vara  delaktig i forskning, ta initiativ till forskning, vara forskare – med en infrastruktur som är hållbar över tid. Där lärare blir en profession som skapar sin egen kunskap och är med och bär fram den istället för att bli offer för vare sig trender i form av partipolitik eller andra gurus med olika idéer om Den Enda Metoden Som Löser Allt. Det är vad ULF-avtalet är tänkt att på sikt lösa. Skolan är betjänt av mer adekvat vetenskaplig grund, som utgår från de faktiska frågor som finns i verksamhetens behov och utmaningar mer än populistiska betraktelser utifrån.

3% av läkarna bör enligt uppgift vara disputerade, tänk om vi kunde ha 1% av lärarkåren disputerad och forska i sina tjänster? Historiskt har sjukvården lagt 1% av sin budget på forskning, medan skolan lagt mindre än 1 promille…

Om kraften tas tas tillbaks till professionen och blir en del av en långsiktig organisering som bättre kan bygga en alltmer robust och likvärdig skola på vetenskaplig grund – hur långt kan vi då komma? Sannolikt mycket längre än på senare årtionden när vi istället lagt kraft åt att hoppa på den ena trenden efter den andra och sedan låtit pendeln slå hårt åt alla håll.

Det nya ULF-avtalet – som såväl kommunala, regionala som enskilda huvudmannaorganisationer, universitet och både lärar- och skolledarfackförbund står enade bakom – är tänkt att skapa en struktur för detta.  Man ber staten om finansiering för att skapa ett nätverk av noder över hela landet, där huvudmän stora som små på olika sätt kan vara delaktiga i ett framtagande av adekvat och angelägen kunskap för skolan, på vetenskaplig grund. Det handlar inte om beställningsforskning, utan att arbeta i gemensamma projekt, där forskning och utveckling hänger ihop som ler- och långhalm. Forskning behöver hålla kvalitet och vara kritiskt granskad, kan och ska inte ge snabba önskade svar. Den behöver istället leda till långsiktig skolutveckling inte minst då alla de som deltar också av erfarenhet lär sig massor på vägen och får en massa nyfikenhet och kunskap om sådant som de inte visste att de ville veta.

Utbildning måste handla om något mer än att få det man trodde sig vilja ha. – Gert Biesta

Det handlar både om struktur och attityd. Skolan behöver få till alternativ organisering, där utveckling pågår samtidigt som verksamheten tuffar på. En organisering som ger nya möjligheter till nyfikna lärare, vilka faktiskt aldrig blir färdiga och ständigt kan och behöver skapa en verksamhet med högre kvalitet, i samarbete med pågående forskning. Lärare har ett dubbelt uppdrag, i skärningslandet mellan politik och profession, där det demokratiska uppdraget är ett fundament som professionen måste ta ansvar för bortom att hålla sig i sitt klassrum och enbart göra det som vi tidigare gjort (och ibland naivt förvänta oss nya resultat ändå, för det vi gör fungerar uppenbarligen inte tillräckligt bra utifrån hur det faktiskt blir). Vi måste utgå från vår unika tid, med de elever vi de facto har framför oss, med den teknik som finns tillgänglig och utifrån de resurser som de facto finns tillgängliga. Det är den bistra sanningen.

”Det är inte oss de undervisar. Det är en ideal-elev.” – fritt citerat från rapport ”Varför förbättras inte elevresultaten trots alla insatser?”

Skolan måste våga sluta göra saker vi gjort tidigare för att därigenom få möjlighet att göra andra saker som inte kunnat göras tidigare. Och det behöver göras såväl kort- som långsiktigt. Tiden och kraften är begränsad och det handlar verkligen inte om att försöka springa snabbare utan arbeta smartare över tid. Att inte satsa på forskning och utveckling nu – med långsiktigt hållbar organisering och professionen i fokus – är att svika såväl dagens som morgondagens unga.

Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning