Är skärmarna verkligen roten till det onda, eller är det bara ytterligare ett kapitel i mänsklighetens eviga anpassningsberättelse? Ta del av ett utforskande samtal med journalisten Emanuel Karlsten om hur historien ger oss perspektiv och insikter om nutidens skärmvanor, skolans roll och människans ständiga kamp med teknikens förändringar. 

Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och utforska fördjupningslänkarna.

Historien har visat att det har varit oundvikligt för varje generation att inte uppleva att det vi genomgår nu är helt annorlunda än det vi har genomlevt tidigare.

”På vår tid” var det dataspel, rollspel och videovåldet, strax innan var det hårdrocken, dumburken och innan det radion men innan det även boken och läsning som sågs som ytterst kontroversiellt och skadlig för människans framtid. För att inte tala om att färdas snabbare än sju kilometer i timmen enligt den tidens forskning ohjälpligt skulle skada människokroppen…

”Att åka järnväg är en otroligt onaturligt sak, att åka snabbare än vad hjärnan kan hänga med på, kan man ju verkligen argumentera för och ta med sig in i forskningen. Men det gör också att när vi ska förstå helt unika fenomen så har vi med oss gamla frågeformuleringar som kanske tar oss snett.”

Läsning mer än en kvart om dagen skulle skada ögonen – men också framförallt flickors mentala hälsa. Det där med ögonen låg det förstås samtidigt någonting i, man blir lätt närsynt av mycken läsning, precis som mycken skärm… Och den väldokumenterade ”järnvägssjukan” visade sig snarare som ett fynd av PTSD än något som var kopplat till själva transportmedlet. Nya tider, nya frågor!

”Vi kommer fram till mycket forskning i dag också, men det är väldigt svårt med korrelation och kausalitet.”

Vi känner alla att vi sitter mer stilla idag, och framför allt att våra barn gör det. Folkhälsomyndigheten har mätt barn och ungas rörelse sedan 1980-talet och här visar statistiken (länk nedan) att det inte är som vi känner – utan att den snarare ökat. På genomsnittsnivå och när det gäller organiserad rörelse. Även om den nivån förstås är lägre än vad den borde vara (länk nedan), men det viktiga här är att det uppenbarligen saknas kausalitet med internets intåg.

”Men det är förstås tacksamt att den här nya saken kommer in så vi kan skylla på den… Det är inte nödvändigtvis fel att skylla på skärmen, men inte heller självklart att det är rätt. Vi behöver komma ihåg att det nästan alltid finns mer komplexa saker än att det handlar om en ny sak som kommit in och förändrat och förvärrat allt. Väldigt lite pekar på att den faktiskt bär huvudorsaken.”

Rörelsen i skolan har jag också svårt att se att den skulle ha minskat – nog satt vi väldigt stilla i skolan på 80-talet? Däremot har vardagsmotionen tagit stryk – vi skjutsar våra barn på helt andra sätt idag, skaffar både oss och dem elcyklar och elsparkcyklar. Men det kan näppeligen skyllas på varken skola eller skärmar. Men eget ansvar är förstås mycket jobbigare att ta till sig.

”Som Jean-Paul Sartre uttryckte det: ’Människan är dömd att vara fri, för när hon väl kastats in i världen är hon ansvarig för allt hon gör.’ Man kan tänka sig en skärm-existentialismens variant: ’Människan är dömd att vara fri med sin skärm, för när hon väl kastats in i den är det bara hon som kan avgöra vad som är lagom.’” – Lisa Irenius, SvD 230625

Var skolans ansvar börjar och slutar är förstås inte självklart. En del av skolans ansvar är utan tvivel att fostra goda medborgare. Det som nu händer när skärmarna kommit in och ”ställer till det” – och så är det ju tveklöst för en hel del lärare – är att vi vill isolera från skärmarna och skapa en miljö där det analoga lärandet kan få väldigt stort utrymme. Det behöver inte var fel, vi förstår principen och hur vi kan leda det hela i bevis, men det problematiska blir ju att det skapar en miljö där vi missar att förbereda de unga för den faktiska världen.

Hantera en skärm i sig kan de ofta, men inte hur man kan ha ett sunt förhållande till sin skärm. Så fort de tar steget utanför den analoga zonen riskerar de att sitta med skärmen jämt och vara frestade att missbruka den. Eleverna behöver tidigt lära och träna hur de ska hantera en manick som vill att de ska fastna i ett flöde som konsumenter.

”Om inte skolan kan förbereda för ett livslångt lärande, vem ska då göra det?”

Vi gör oss själva och våra elever en otjänst långsiktigt om vi inte på allvar funderar på dessa frågor för att istället göra kortsiktiga vinster genom att återgå till en världsfrånvänd undervisning. Samtidigt finns det förstås ingen poäng i att samla eleverna i skolan om de ska sitta och stirra in i varsin skärm – väl där ska vi göra andra saker, vilket ju i allmänhet också är det som görs till skillnad från hemma? Och på ett år tillbringar barnen bra mycket mer tid utanför skolan än i den…

Det är en milsvid skillnad mellan den ofta passiva skärmtiden i hemmet och det som sker när lärare och förskollärare med sin expertis utnyttjar digitala verktygs potential för ett lärande som är i tiden – 24 forskare SvD Debatt 230618

En viktig poäng med skolan är att den samlar människor som tycker och tänker olika som en arena för samtal om dåtid, samtid och framtid. Vad är egentligen processen för vetenskap och sanning? En elev som varit med och gjort en Wikipedia-sida med alla dess krav på struktur och källbelägg har sannolikt en djupare förståelse av det än en som tror att sanningen utgår från läraren, traditionella medier och den av någon annan valda boken? I dag är det digitala det primära sättet för unga att kommunicera och ett misstag vi gjort är att göra det till något särskilt och tillägg med särskilda strategier, istället för att vara en naturlig och självklar del i skolvardagen.

”Varje teknikskifte gör att vi förlorar vissa saker och blir sämre på andra saker, men så blir vi bättre på tusen nya saker – och då börjar man acceptera de här förlusterna, för att vi vunnit något bättre.”

Att hantera en iPad för konsumtion kan alla unga, men alla måste även lära sig hantera den för att producera en vettig och målgruppsanpassad text, med god formatering och källhänvisningar bakom för att bli anställningsbara medborgare. För att inte tala om medborgare som kan värna demokratin i en värld där de som lyckas skapa relation till de unga är de som annars får fritt spelrum att forma deras världsbild.

Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning