Ett blogginlägg inspirerat av ett samtal med Helen Larsson, speciallärare och IKT-pedagog i Jönköpings kommun. Ta del av det utforskande samtalet om hur man kan arbeta, och bäst kommer igång med, digilog undervisning med tydliga exempel från anpassad grundskola.
I vårt samtal finner jag Helen Larsson befriande tydlig i att det inte handlar om att bara arbeta digitalt eller analogt. Utan snarare dels välja när och var man arbetar med vad och dels att se hur de två stundtals verkligen kan komplettera och stödja varandra. Lite som min gode vän sommarpratande läraren Sara Bruun så väl uttrycker det:
Helen lyfter här begreppet digilogt som ett möjligt begrepp för detta samspel mellan det analoga och det digitala, där vi inte längre behöver se världen som svart eller vit, utan snarare som färgglad. Och det snarare i sin grundförutsättning och uppbyggnad än som något särskilt, spännande och omvälvande.
”Ibland fastnar vi i att det att det måste vara så avancerat, flashigt, häftigt och coolt. Det är ju inte det som är grejen! Vi behöver bara använda det för att motivera eleverna, eller för att det blir enklare för dem att jobba med istället. Då kan det vara den enklaste funktionen som är den allra bästa.” – Helen Larsson
Ett konkret exempel är t.ex. att använda inbyggda funktioner för att skriva på foto, som ett sätt att träna begrepp och stavning. Helen lyfter principen KISS – Keep It Simple, Stupid. Dvs gör det enkelt, i de verktyg ni ändå redan har tillgängliga och med avstamp i det ni redan gör. Och gör det redan idag!
För Helen kommer det antagligen naturligt. Att arbeta i anpassad grundskola (tidigare kallat grundsärskola) gör att man behöver hålla det hela konkret och jordnära och att lära och träna elever ett steg i taget. Samtidigt kan vi förstås tänka tanken – om det fungerar där, varför skulle det inte kunna anpassas och fungera även i den vanliga grundskolan, på gymnasiet eller inom vuxenutbildningen? Och i alla grupper av lärare.
Innan vi möttes i nyfiket samtal hade jag läst intervjun med Helen i Skolvärlden samt tittat in på hennes Instragramkonto Mitt digiloga klassrum. Redan där finns gott om inspiration, vilket vi också passade på att reflektera över som fenomen. Hur ”sharing is caring” och hur det utvidgade kollegiet verkligen tillfört oss båda väldigt mycket över tid.
Jag delar gärna med mig av det jag gör till andra som också är villiga att dela med sig – såväl av material som av tankar, idéer, utmaningar. Allt behöver inte vara så färdigt och tillrättalagt, det kan ju hursomhelst inspirera en själv vidare, vi bör även tillåta oss att provtänka tillsammans. Och som alltid behöver vi förstås omforma det vi lånar för att passa in i den kontext just vi verkar, med de elever vi de facto har framför oss just nu.
Jag är övertygad om att man har mycket att finna i verksamheter som är en bit bortom ens egna vardag – ibland kan alltför stor igenkänning också störa. Med det sagt – hur skulle nedanstående två exempel låta sig göras/inspirera i din vardag? Vilka tankar får du? Vad gör du av dem?
Digilogt exempel 1:
Eleverna har både tränat sin förståelse för sociala medier och kommunikation genom att rita tänkta Instagraminlägg utifrån ett författarbesök. Stor motivation – och 100% GDPR-säkert.
Digilogt exempel 2:
En samling av lådor med konkret material, vilka byggts upp över tid (en i taget, vänta inte till sen). Varje låda innehåller ett moment eleverna kan träna på alltmer självständigt utifrån att det i lådans lock finns en qr-kod som leder till en instruktion (där Helen även valt att utifrån sina elever använda olika filter för att öka elevernas motivation) samt även en qr-kod där Helen handfast visar hur momentet görs med möjlighet för eleven att titta, pausa, testa, spola tillbaks, testa igen, fortsätta. Detta blir en träning av elevernas självständighet samtidigt som det ger läraren större möjligheter att bättre räcka till i klassrummet.
”Elever som sitter i klassrummet och räcker upp handen i väntan på läraren ska hinna runt och visa nästa moment är förstås ett stort slöseri med bådas tid och kraft. Att vara alltför många vuxna i klassrummet skulle också hindra deras utveckling till självständiga”
Ta ett steg i taget, bättre börja med något litet och enkelt redan idag än att tänka ”nästa vecka/termin/läsår då ska jag minsann göra allt annorlunda” med (stor) risk för att det inte heller blir av då. Vi kan också sluta jämföra oss med varandra, utan istället se hur gynnsamt det är att vi är bra på olika saker och tillsammans kommer så mycket längre. Inte minst när vi delar våra idéer, erfarenheter och tankar med varandra. Såväl analogt som digitalt – digilogt om man så vill!
”Det utvidgade kollegiet är ingen kurs, har inga måsten, har inga krav. Man får delta genom att läsa andra, följa någon lärare, inte ge sig till känna, fråga, tycka, tänka, förklara. Man behöver inte ge sig in i skolchatt, eller komma med fantastiska lektionsidéer utan titta in hos andra lärare. Det utvidgade kollegiet är ditt och du väljer själv om du vill ge dig till känna, eller om du vill läsa och stanna utanför diskussionen.” – Anne-Marie Körling
Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.
Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.
Fördjupning
- Så skapar Helen ett digilogt klassrum – Skolvärlden (skolvarlden.se)
- Helens Instagramkonto: Mitt_digiloga_klassrum
- Länksamling digitala verktyg – Patricia Diaz
- Skapa QR-kod gratis (skapaqrkod.nu)
- Undervisning med digitala verktyg – Skolverket
- Forskarens tips: Så lyfter du undervisningen med digitala verktyg – Skolvärlden
- Mobiltelefoner i klassrummet inte bara ett problem – Skolverket