Ett nyfiket och utforskande samtal med Per Falk, utvecklingsledare på Kvasar Makerspace i Sundbyberg, på temat hur digital teknik i demokratins namn måste bli verktyg för lärande och produktion mer än för konsumtion. Hur kan ett Makerspace med fokus på förskolan se ut – med och utan skärmar. Lyssna gärna på samtalet och läs mitt reflekterande blogginlägg inklusive fördjupningslänkar!

Demokratiska och estetiska processer

Makerkulturen och dess manifestation Makerspace uppstår i mellanrummen mellan teknik och estetik där olika material, verktyg och metoder möts. IT har sin självklara plats men är absolut inte allenarådande eller självklart i fokus mer än som infrastruktur och självklar möjlighet. Tanken är att bidra till att överbrygga de digitala klyftor som barnen kommer med utifrån olika hemförhållanden och erfarenheter – som en demokrativerkstad, där varje barn ska ges förståelse för verktyg idag och imorgon, i en alltmer komplex digital verklighet.

”Det här med dopaminkickar är ett problem. Men ’skärm’ är ju idag ett intetsägande begrepp. Digital kompetens handlar inte primärt om skärm!” – Per Falk

Slöjd som ämne och företeelse är och kan göras högst relevant utifrån estetiska processer, uttryck och hållbarhet – men startar inte självklart i samma verktyg nu som förr? I dag kan en femåring som ges möjligheter nyttja 3D-skrivare till att konstruera klossen som tidigare saknats mellan Duplo och Brio-järnvägen… Från passiv konsument till aktiv producent! Eller kanske ”prosument” som min tidigare kollega bibliotekssamordnaren arbetade med som begrepp i en mer färgglad värld bortom det svart-vita antingen eller.

Aktiva pedagogiska val

Kvasar Makerspace har följeforskning i sin verksamhet för att beforska och vara med och utveckla en didaktik för komplex digital kompetens, utifrån en vilja att barnen, utifrån det som läroplanen stadgar, ska ges en möjlighet att förstå och hantera sin samtid och framtid. Detta inklusive det snabbt växande AI-fältet, som vi måste möta aktivt och medvetet istället för att stoppa huvudet i sanden och tro att det blåser över.

”Hur fungerar en Tesla? Inte är det magi, men jag vet inte riktigt – låt oss ta reda på det tillsammans!”- Per Falk

Lärare och förskollärare ska självklart alltid vara den vuxne i rummet, men i det ingår även att säga som det är, liksom att förebilda hur man gör när man ännu inte vet – försöker ta reda på mer än att backa in i det trygga, kända hörnet. ”Lärare som lär, har elever som lär” är något som Andreas ”Mr Pisa” Schleicher ofta återkommer till.

”Hard Fun! Det är inte fel att det är kul. Men det räcker inte. Det behöver vara meningsfullt lärande, sådant som kittlar tanken…”

Digital kompetens idag handlar också om förståelse för att man måste stänga av ibland och göra egna aktiva val istället för att bli slavar under tekniken. Här behöver vuxna och pedagoger vara förebilder – åt båda håll, dvs nyttja teknik när det främjar lärande och avstå när det inte gör det. Gynnsamma förhållningssätt behöver tränas och läras i vardagen – även här har skolan ett viktigt kompensatoriskt uppdrag.

”Vi måste skydda barnen i världen, inte ifrån världen”- Ann-Marie Körling

Tillsammans kommer vi längre – om vi tillåter oss vara nyfikna och utforskande!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den. – Skolverket

Fördjupning