Ett blogginlägg med tankar om hur vi kan förstå – och tillsammans göra – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan till en del av vardagen.

I tidigare blogginlägg lovade jag återkomma om det här med hur man kan se på att det sedan 2010 anges i skollagen att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Man kan fundera över anledningarna till att det inte redan stod där?

Att pröva ett påstående genom att sätta in ett ”INTE” kan ofta vara effektfullt och jag tror ingen kan tänka sig en skola som inte skulle bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet? Eller? Samtidigt verkar det som om rätt mycket av det sätt vi organiserar skolan på och mycket av det som de facto görs inte verkar ha studerats särskilt noga eller ibland inte ens verkar ha övervägts om det (längre) äger sin giltighet, utan mest görs av gammal vana och tradition? Vilket i sig inte behöver vara fel – rätt mycket av det som gjordes redan under de gamla grekernas tid lär hålla i många årtusenden till. Men det bör förstås tåla en granskning och alltid finnas ett aktuellt svar på frågan ”Varför?” som är bättre än ”för att vi brukar göra så”. Till detta passar vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vågar jag påstå.

”Vad jag tror på är snarare en process än ett mål” – Emma Goldman

Men är det så enkelt som att det går att göra eller hitta effektstudier som ger entydiga och definitiva svar eller till och med recept på hur vi bäst organiserar skolan, utbildningen, undervisningen, lärandet oavsett kontext? Eller är det mer som Martin Bieber sa:

”Det finns ofta enkla svar på komplexa problem, men de är alltid fel…”

”Vetenskaplig grund kanske snarare handlar om ett förhållningssätt där man är stadigt och ständigt nyfiken och vetgirig? I synnerhet om det man gjort tidigare inte lett till de resultat man önskat, då är ju chansen att få nya resultat av att göra likadant tämligen små, kan man tänka? Samtidigt som det absolut finns en bank av erfarenheter vad som trots allt brukar eller brukat fungera tidigare.

”Sannolikheten för att en viss beforskad eller utprövad metod eller resurs fungerar även i mitt klassrum kan vara relativt hög, men det rör sig om sannolikheter. Inte garantier. Och det är precis här haken finns, om vi börjar lita mer på sannolikheten än vad som verkligen sker i klassrummet. Då riskerar vi helt enkelt att eleverna inte lär sig, för vi har slagit oss till ro och vilar på den vetenskapliga grunden och de dokumenterade utvecklingsarbetena” – Anette Jahnke, Beprövad erfarenhet i skolan (NoK 2022)

Min erfarenhet är att de flesta lärare är i en ständig jakt efter att förfina och utveckla sina metoder för att nå ytterligare någon individ eller grupp. Att då tänka och verka lite som en nyfiket vetgirig forskare – istället för en åklagare som hittar fel, en predikare som hittat sin sanning, en politiker som framförallt vill visa upp en polerad yta (Adam Grant 2022) – har förstås sin poäng:

  1. Fundera över din faktiska fråga och gör en hypotes
  2. Se efter om det finns någon relevant erfarenhet (ex studier) att utgå ifrån
  3. Fundera över hur du kan testa din hypotes och samla in relevant data
  4. Testa hypotesen – samla data som belägg (gärna i befintligt system/vardag)
  5. Gör analys av belägg – få svar på frågor och/eller få fler frågor
  6. Bepröva de svar man fått, och/eller börja om igen från steg 1.

Första steget i prövandet sker förstås i mötet med eleverna – visar insamlad data att det fungerade som tänkt? Men sedan handlar det som jag ser det om att också be andra kollegor att pröva om ens hypoteser, datainsamling och resultat kan anses rimliga i kontexten av det som en samlad profession kan tänkas veta såhär långt. Eller som det formuleras i Lärares yrkesetik:

”Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbete enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter. Lärare tar därför ansvar för att utveckla sin kompetens både när det gäller yrkets utveckling och innehållet i undervisningen.”  – Lärares yrkesetik

Detta undersökande är inte tänkt att vara något som sker vid sidan om eller några särskilda dagar om året, utan snarare som en del i vardagen.

Anna Åkerfeldt talade på temat för EdtechSweden och påminde om hur mycket de stora kockarna tjatar om att man måste provsmaka maten under resans gång igen och igen och igen – samt vara redo att justera kryddning utefter resultatet.

”Hur kan vi få det till att man äter medan man lagar och ändå gör det på vetenskaplig grund?”

Data bör självfallet i första hand samlas in genom de system man redan arbetar i. Olika former av enkäter och stämningar i klassrummet kan komplettera, men att enbart och bara utgå från deltagarnas upplevelser vet vi är tämligen vanskligt.

Vi behöver vara vaksamma så vi uppmärksammar skillnader mellan orsakssamband och samvariation. Att exempelvis glassätande och drunkningsolyckor verkar sammanfalla i tid har förstås inget direkt orsakssamband – den som äter glass drunknar lätt – utan är snarare en samvariation av att när det är varmt äter vi mer glass och badar mer än kallare dagar. Man får inte heller låsa fast sig i alltför snävt målfokus i sådant som är enkelt mätbart.

Ibland bör vi påminna oss om att Columbus måluppfyllelse var noll procent, samtidigt som hans ”upptäckt” av Amerika fick väldigt stora konsekvenser… (Columbus upptäckte förstås inte Amerika, vilket vi fick lära oss i skolan på 1900-talet)

Inom en hel del områden finns det inte så mycket forskning. ”den som finns indikerar att…” betyder inte att det inte går att göra på andra sätt och få framgång – bara att det ännu inte finns så mycket forskning på det. Samtidigt som en yrkeslegitimerad lärare, förskollärare respektive rektor och huvudman förstås behöver ha en grund för sina professionella val utifrån rimliga hypoteser i relation till den forskning och beprövad erfarenhet som ändå finns. Men det gäller att verkligen se upp med ”körsbärsplockande” och egna kognitiva barriärer/bias!

”Istället för att jag tänker ’det här tror jag är bra för eleverna’ förordar jag att fråga ’vilken forskning kan leda mig till arbetssätt som har störst effekt för eleverna?’ Forskningen blir alltså utgångspunkt för hur jag planerar, genomför och utvärderar mitt arbetssätt.” – Feke, leg lär Didaktiska laboratoriet

Att utifrån en mindre studie gjord på barn vana att anteckna för hand jämföra vad de minns jämfört om de istället får skriva på tangentbord dra säkra slutsatser hur det fungerar för de elever man har framför sig bör man också vara försiktig med innan man faktiskt undersökt det.

”… de ska i ordinarie undervisning få pröva på ett sätt som jag vet har en bakgrund i forskning, är beprövad, som har en färskhet i tid och relevans utifrån en kontext nära oss här och nu.” – Feke, leg lär Didaktiska laboratoriet

Stora studier gjorda i en amerikansk kontext behöver också läsas med det i minne – vad är allmänmänskligt, och vad beror på kontext?

  • Vad mäts?
  • Vad mäts inte?
  • Hur mäts det?
  • Hur värderas det som mäts?
  • Varför?
  • Varför inte?

Det är ju inte heller så att forskare skulle sakna kognitiva barriärer och bias… För att inte tala om skoldebattörer och politiker som förstås har såväl agenda som bias.

”Min favoritbias är ’jag har ingen bias’-biasen, som innebär att människor tror att de är mer objektiva än andra. Det har visat sig att smartare människor har lättare att hamna i den här fällan… Att vara bra på att tänka kan göra en sämre att tänka om.” – Adam Grant

Jag anser själv att professionen behöver ta ett kliv fram och driva frågan om tolkningsföreträde tydligare, utifrån en väl underbyggd och kollegialt framknådad forskningslitteracitet. Men också självklart utifrån den data som faktiskt redan finns i systemet. Samt komma ihåg att lärare, enligt Lärares yrkesetik, förbinder sig att i sin yrkesutövning:

  • bedriva och utveckla sitt arbete utifrån såväl vetenskap som beprövad pedagogisk erfarenhet
  • ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde

Slutligen: Vi får inte glömma att Målet är Målet, det vill säga komma ihåg varför vi verkar i skolan vilken verkligen behöver en organisation som rymmer såväl utförande, utvecklande och kunskapande.

”Om en praktik i för hög grad börjar präglas av handlingar som är slentrianmässiga, eller tvärtom totalt improviserade, då tar de verksamma i praktiken inte längre ansvar för de människor som praktiken har i uppdrag att till exempel, undervisa eller vårda.” – Anette Jahnke ”Beprövad erfarenhet i skolan” (Nok 2022)

Tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning

Professor Sven Persson ger en introduktion till att förstå, värdera och använda forskning – forskningslitteracitet