Ett utforskande och nyfiket samtal med folkbildaren Anna Tebelius Bodin på temat hur vi människor kan arbeta mer med hjärnan istället för att arbeta mot den. Lyssna på samtalet, läs mina reflektioner och följ fördjupningslänkarna. Och missa inte Annas 10 tips för att leda sig själv – med insikt av hjärnan!
”Det är ju inga konstigheter eller det är inget konstigt. Det har alltid funkat i hela världshistorien, och det är bara nu vi behöver mer påminnelse om de här sakerna för att vi har fått någonting som hackat systemet för oss, det vill säga som ger oss dopamin så lätt att det lätt kan ta över. Och det är ju tråkigt för att det finns ju så otroligt mycket vi kan få ut av att leva i den här tiden tycker jag ju också, alltså bara det att vi har telefonen du och jag gör att vi kan ha det här samtalet just nu.” – Anna Tebelius Bodin
Efter att ha lyssnat på Anna på Mittlärande (Sundsvalls kommuns motsvarighet till Skolforum/SETT) för tiotalet år sedan har jag inte längre tagit med mig mobilen in på toaletten, utifrån att den lilla stunden ifred från yttre stimulans faktiskt har sin konkreta poäng. Liksom att börja dagen med att läsa något kapitel ur en bok istället för att kasta sig ut i sociala medier. För det gör något med mig och det gör något för min fortsatta dag. Och det är ett val jag kan göra, fast jag har ganska många skärmar tillgängliga.
Jag har lyssnat på Anna vid flertalet tillfället där hon på molekylnivå förklarar vad som händer i hjärnan vid olika stimulans, och vad effekterna av olika stimulanser blir. Inga konstigheter. Men samtidigt är det inte alltid lätt att göra praktik av det man egentligen vet och påminns om…
”Det är bara engagerade hjärnor som tänker och det är bara tänkande hjärnor som kan minnas.” – Anna Tebelius Bodin
När det kommer till lärande är det hela väldigt enkelt: Det är bara engagerade hjärnor som tänker och det är bara tänkande hjärnor som kan minnas. Hjärnan är gjord för att tänka, om den hela tiden blir avbruten och dränkt i yttre intryck så får den ju inte jobba optimalt. Det är ju det som är problematiskt och vi ser konsekvenserna av när människor till slut inte orkar tänka. Om något ska få en chans att fastna i långtidsminnet så krävs det alltid att man först tänkt på det. Det är en absolut förutsättning! För att lära oss något bör vi tänka på oss själva – och agera – som lärande producenter. Att bara konsumera, lyssna, läsa en text flera gånger är inte effektiva sätt att tänka – det blir så mycket mer effekt på lärandet om man även producerar med något slags ansvar – vilket inte låter sig göras utan att tänka. Att byta modalitet är ofta effektivt (om du läst en text – gör en film, om du tittat på film – skriv en text).
Anteckningar är ett konkret exempel – att anteckna är ofta ett väldigt gott stöd för tanken och därmed för lärandet. Så länge det inte handlar om att stenografera vad som sägs, utan tänka och snarare anteckna reflektioner och associationer man får utifrån det som sägs. Lärande är komplext och behöver stöd utanför hjärnan för att uppstå. God antecknings- och studieteknik är något som skolan verkligen borde lära och träna eleverna i istället för att tro att det ska växa fram med tiden av sig självt.
För vad händer om vi inte lär oss att tänka och producera? Om man inte längre orkar resonera och analysera saker, utan det blir så lätt att bara ta till sig, acceptera, påverkas och låta sig styras? Det om något behöver vi lära och träna både oss själva och det uppväxande släktet – med och utan skärmar. Att bara plocka bort skärmarna från skolan skulle göra att vi lämnar de som inte har tur att ha föräldrar som kan lära och träna detta helt utlämnade till sig själva – och de som styr och kan hantera såväl skärmar som psykologi. Och med tanke på hur många vuxna som verkar ha svårt finna gynnsamma förhållningssätt i tillvaron kring skärmar så…
”Gör det som skulle göra ditt framtida jag stolt.” – Anna Tebelius Bodin
Här handlar det om att både agera och tänka, med insikt i att båda faktiskt handlar om val och ställningstaganden som spelar roll. Som tur är så är vi inte enbart våra tankar. Om vi vore våra egna tankar skulle vi inte kunna påverka vår upplevelse av tillvaron – och då skulle vi också vara fast i den tillvaro våra tankar gav. Om det vore så skulle vi ju inte kunna välja en annan tanke, inte kunna se saker ur olika perspektiv. Innan man flyger till månen måste man faktiskt ha tänkt tanken att det både är möjligt att göra det och att det är önskvärt. Sedan behöver man jobba en hel del på vägen för att få det att hända. Men det börjar alltid i tanken. I en människas hjärna, vilken alltid utvecklas i kontakt med andra människors hjärnor och tillsammans kan skapa så mycket mer än vi kan var för sig.
”Vi har bestämt oss för att landa på månen i detta decennium inte för att det är lätt utan för att det är svårt, därför att detta kommer att få oss att organisera våra krafter och mäta vår förmåga.” – John F Kennedy, State of the Union 1961
För det är på andra sidan av obehaget som lärande och utveckling finns. Hjärnan, vilken tar en stor del av kroppens energi i anspråk, är gjord för att hushålla med sin energi. Att göra som man brukar, tänka som man brukar är ofta ett effektivt sätt att kortsiktigt spara energi. Därför drar sig hjärnan i allmänhet för att prova nya saker och nya tankar, den känner obehag i förändring, även om man intellektuellt kan känna att det kan finnas vinster med att göra på nya sätt. Hjärnan är gjord för att fokusera på fara – det är så vi överlevt från savannen tills nu. Men en del av de strategierna som tagit oss hit kommer inte ta oss dit om nu världen förändrats i grunden.
”.. som hindrar oss från allting vi egentligen vill ha här i livet i alla sammanhang. Det är ju att vi inte vill ha obehag och allting vi vill ha finns på andra sidan obehag. Och då är det så jobbigt att vi tror att obehaget är farligt.” – Anna Tebelius Bodin
Jag har återkommande pratat om vikten av balans. Anna utmanar det och säger att det snarare handlar om vikten av kontraster. En skoldag bör ha en viss balans som helhet, men en balans byggd på kontraster mellan att stundtals vara hårt pressad och stundtals finna absolut vila än att hela dagen går i en enda grå lunk utan något slags upplevt obehag och därmed lärande? För vad skapar egentligen långsiktig motivation och vad gör det inte? En lektion byggd för lärande bör även innehålla en kontrast och balans mellan att vara stilla och vara i rörelse…
”Tänk om det kunde innebära att man då hade respekt för att eleverna heller inte ska sitta en hel halvdag eller en hel dag, alltså att eleverna då också måste få röra på sig eftersom lärare själva ju känner hur obehagligt det är att sitta för länge.” – Anna tebelius Bodin, om att lärare ofta har svårt att sitta still en halv studiedag
Slutligen ett citat från min morgonläsning, just nu min frände Sigrid Kahles ”Jag valde mitt liv”, där hon citerar sin far, professor HS Nyberg (1944):
”När man är ung vill man gå snabbt fram från intryck till intryck, ständigt famna nya sidor av livet. Men det är minst lika viktigt att stå stilla ett ögonblick för att eftersinna och lyssna; först då kommer man i kontakt med dess djupaste strömfåra. Det gäller att få en kärna att bilda sig i sitt liv, omkring vilken frukten kan knyta sig; eljest är det fara värt, att allt det man rastlöst tar upp i själen växer ohejdat ut till ett slags löskött, som icke duger till någonting.”
Och som Anna skriver på sin hemsida: När vi förstår mer om hjärnan, förstår vi mer om oss själva. Liksom om andra, tänker jag.
Tillsammans – och mer medvetet – kommer vi längre!
Annas 10 tips om att leda sig själv
Här är Annas 10 vanligaste tips på föreläsningar om att leda sig själv – med insikt av hjärnan:
Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.
Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.
