Implementering i vått och torrt – men hur får vi till det utan att tappa ut kärnkomponenterna med badvattnet? Lyssna på mitt samtal med Helena Wallberg, specialpedagog, föreläsare och författare, som fördjupar sig inom implementering med både forskning och bred skolerfarenhet som klangbotten. Lyssna, läsa mina reflektioner efter samtalet och följ fördjupningslänkarna.

”Lärare är väldigt duktiga på att prata och diskutera och ofta vill man verkligen göra det, man vill resonera och diskutera. Däremot så är det svårt att få till reflektioner … det blir ofta diskussioner och argumentation.”- Helena Wallberg

Om vi inte ändrar några beteenden får vi inte några andra resultat än de vi har idag. När diskussioner om undervisningsorganisering förs på en tämligen abstrakt nivå alltför långt ifrån det konkreta blir det erfarenhetsvis och med stöd i implementeringsforskningen sällan någon faktiskt skillnad i det konkreta beteendet. Det vi gör i dag och den organisering vi har är de facto idealt utformat för att skapa de resultat vi har idag. Det är mycket sällan intentionen, men den ger de faktiska resultaten, baserat på det som gjorts i den organisering som föreligger.

För att ändra resultatet räcker det inte med att ändra intention eller organisation eller organisering, vi måste komma igång med nya beteenden. Här står ofta olika tankefällor i vägen. Exempelvis idén om tankeläsning, att vi tror att andra ska förstå det vi förstår på samma sätt som vi och veta vad vi har för behov. Andra vanliga tankefällor är ofta olika idéer om både mål och medel, för att inte tala om olika förväntningar på varandra, på mål, medel, ansvarstagande.

”Det är lätt att läsa på om modeller, det är också lätt att diskutera dem och att ha åsikter om dem. Det som är svårt är att omsätta det till vardagliga beslut och handlingar. Utan implementering blir modellen en teori, något som verkar bra men som inte får genomslag”- Helena Wallberg, blogginlägg om implementering

Helena upplever även en stor tankefälla i ett ”antingen eller”-tänkande. Antingen lyckas man, eller så lyckas man inte. Antingen kan man eller så kan man inte. Antingen är det bra, eller så är det dåligt. Det är både tråkigt och ogynnsamt – världen är ju inte svart eller vit, utan snarare färgglad. Vägen till framgång går ofta genom lärdomar genom försök som inte alltid lyckas direkt och första gången. Och det bästa får aldrig bli det godas fiende! Samtidigt som vi också måste fundera tillsammans över vad som inte är förhandlingsbart – exempelvis morötter i en morotskaka?

I en morotskaka kan man experimentera en del med olika kryddor, lägga till mer kardemumma eller ta bort ingefäran – och det är fortfarande en morotskaka. Man kan byta ut hela eller delar av mjölet mot dinkelsikt eller mandelmjöl – men det blir fortfarande en morotskaka. Du kan riva morötterna mer eller mindre fint. Däremot kan du knappast utesluta dem helt och fortfarande kalla det en morotskaka. Använda hela morötter eller enbart morotsjuice gör knappast någon morotskaka även om den innehåller morötter. Rivna morötter kan alltså definieras som en kärnkomponent i morotskaka, något som är icke förhandlingsbart om det är just morotskaka som är målet. Det finns förstås andra goda kakor man kan få till helt utan morötter, men om nu morotskaka var målet är måluppfyllelsen noll om man missar de rivna morötterna.

Vad är ditt mål, din morotskaka? Är det tydligt och konkret definierat? Det är en bra och viktig början. Sedan behöver man gå vidare och utreda vad kärnkomponenterna i din pågående eller tänkta undervisning eller implementering är? Det vill säga – vad kan man inte ta bort utan att därmed förlora kärnan? Och de bör uttryckas i faktiska beteenden, sådana som går att fånga på film – vilka är de som gör den konkreta skillnaden i såväl framgångsrik undervisning och framgångsrik implementering. Vad är det egentligen som ska göras – konkret?

Om alla utför vissa konkreta kärnbeteenden får vi en likvärdighet – utan att för den sakens skull nödvändigtvis tycka lika eller ens göra helt lika. Vi behöver en gemensam förståelse för vad som utgör kärnkomponenter, och faktiskt inte är förhandlingsbart. Det som – uttryckt i beteenden – utgör själva grunden som metoden och implementeringen faller mer eller mindre platt utan, respektive vad som inte är kärnan och därmed kan – eller kanske till och med bör – variera.

Helena hänvisar även till Håkansson & Sundbergs bok ”Utmärkta lärare” (NoK 2023) som utifrån forskning och metastudier vad som utmärker lärarskicklighet – som vi ju vet är avgörande för elevers lärande – identifierar tre olika områden hos utmärkta lärare:

  1. Lärarledarskap & Undervisningsskicklighet
  2. Tidshantering – planering, genomförande, uppföljning
  3. Verka i kollegialt sammanhang, hjälpa till med utveckling

”Lärarskicklighet är sammansatt av flera dimensioner, delvis svårfångade men ändå möjligt att med hjälp av forskning identifiera. Vi tänker oss att utöver gedigna ämneskunskaper behövs lednings- och organisatoriska förmågor, relationell kompetens, en didaktisk repertoar och även en utvecklingsdimension. Utvecklingsdimensionen är också den som skiljer lärarskickligheten från undervisningsskickligheten, dvs. lärarskickligheten inrymmer även det som kommer före och efter undervisning ibland också i samspel med de närmaste kollegorna.” – Jan Håkansson & Daniel Sundberg, ur boken Utmärkta lärare

Våra hjärnor är designade för att spara energi. Det enklaste sättet att spara energi är att göra som man brukar. Lärande definieras (Katz, Ain Dack 2017) som en varaktig förändring av ens beteende. Detta kräver sin energi och beteendeförändringar finns alltid – vilket Anna Tebelius Bodin fördjupade i en tidigare poddblogg – på andra sidan obehaget av att inte göra som man brukar. Samtidigt som vi måste lämna komfortzonen och utforska det nya får vi inte missa att parallellt sluta göra saker vi tidigare gjort. Vilket utifrån Kahnemans Nobelprisbelönade förlustaversion verkligen är tufft, inte minst om det vi gjort tidigare fungerat ganska så bra – även om vi på något plan tror att det nya kan fungera ännu bättre. Ännu svårare förstås om den förväntan saknas. Att känna att man riskerar att förlora hundra kronor känns och påverkar oss generellt som människor mycket mer än känslan av att kanske vinna hundrafemtio. Vi tar som art ofta det säkra före det osäkra.

Hursomhelst kan vi ju inte bara lägga på och lägga på mer uppgifter och beteenden, i en implementering är det ett lika viktigt steg att fundera över vad vi ska sluta göra som vad vi ska börja göra och vad vi ska fortsätta göra. Vad ska vi nu göra mer av och vad ska vi göra mindre av?

”– Implementering är den process då någonting nytt förs in, sprids, genomförs och integreras i en organisation. Avsikten är att uppnå någon typ av nytta” – Ulrica von Thiele Schwarz och Henna Hasson, Implementeringsboken (NoK 2023)

Allt detta kräver styrning och ledning. Som anställd måste man helt enkelt finna sig i att på arbetstid utföra de uppgifter man får sig tilldelad, på förväntat sätt. Men det måste då förstås också vara tydligt vilka förväntningarna är, liksom att behov i form av demokratisk dialog, möjligheter i resurser samt kompetens alla blir tillgodosedda. Allt måste bottna i identifierade behov och en gedigen analys av dessa, där man landat i att det som ska implementeras också kan förväntas tillgodose identifierade behov. I vårt samtal resonerar vi även om skolans individfokusering som olycklig tankefälla, både när det gäller elever, lärare och skolledare.

”Det vi fokuserar på växer.” – Helena Wallberg

Att följa upp och mäta faktiska beteendeförändringar är erfarenhetsvis en mycket viktig del av en lyckad implementering. Det finns alltid en tidsaspekt att förhålla sig till, det tar en stund för nya beteenden att sätta sig, men samtidigt får man inte vänta för länge att de ska visa sig. Var ligger en rimlig kravnivå – ingen mår bra av vare sig underkrav eller överkrav. En tydlig riktning samt en konkret plan för hur man både möter oönskad avdrift och beslutar om eventuella medvetna avsteg från planen behövs. Styrning och ledning på alla nivåer!

Det handlar enligt Helena till stor del om kommunikation, hur man kommunicerar det till andra, hur man kommunicerar det till sig själv och också hur känslorna styr det hela – hur man är redo att kommunicera och förstå olika perspektiv. För en implementering är något som görs tillsammans, kollegialt, med olika bidrag från olika individer. Obehaget vi måste igenom känns olika starkt hos olika individer baserat på ideologi, tidigare erfarenheter och andra saker. Men vi behöver hjälpa varandra genom obehaget, för att komma ut på andra sidan och dra nytta av det som implementerats. Vi får olika stor nytta av det och kan inte alla få det precis som vi vill ha det, ibland behöver man ge avkall på det egna för det större gemensamma goda, för att varje elev ska ha möjlighet att få lyckas bortom lärarlotteriet. Det måste vi prata vidare om.

Tillsammans kommer vi längre!

”Den samlade nyttan – nyttan för den enskilde kan ibland vara liten, men nyttan för helheten stor när dessa läggs samman och effekter på helheten blir synliga. Nyttan behöver mätas över tid – i början kan det tänkas ta tid och kraft att göra något nytt, men ofta visar det sig att man i slutändan kan spara mycket energi genom att investera den rätt från start, det är bättre med långsiktiga vinster än kortsiktiga pyrrhussegrar!” – ur Implementeringsboken, av Henna Hasson och Ulrica von Thiele Schwarz (NoK 2023)

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning