Ett nyfiket och utforskande samtal med förskolläraren, rektorn, utvecklaren, föreläsaren, föräldern och mångsysslaren Erika Kyrk Seger – om vad balanserad digitalisering kan tillföra till både förskola och demokrati. Lyssna gärna på samtalet och läs mitt reflekterande blogginlägg inklusive fördjupningslänkar!

”Det är inte iPaden som styr stillasittandet, det är vi!” – Erika Kyrk Seger

Alla är överens om att mycket stillasittande är problematiskt. Men är det verkligen skärmarnas fel? Sannolikt tämligen ofta så hemmavid där de ofta används till passiv konsumtion – vilket också fått många föräldrar att tro att detsamma skulle gälla användandet i förskola och skola.

Själv gick jag inte på förskola utan hos ”dagmamma” som det hette då och har ganska suddiga minnen från ”lekis” (typ förskoleklass). Men skolan minns jag – och har svårt att se att dagens barn skulle vara mer stillasittande på lektionstid än vi var på 1900-talet… Utan skärmar. Och jag vet att skärmar kan användas till både gott och ont – tillgängliggörande produktionsverktyg respektive passiv konsumtion, nya kommunikationsvägar och nätmobbning. Allt beror på hur det görs.

”Man behöver framför allt skilja mellan digitalisering och digital kompetens. Det är problematiskt att de som är kritiska till digitaliseringsstrategin tycks tro att ”skolans digitalisering” och digital kompetens handlar om att oreflekterat sätta en skärm framför eleverna.”- docent Linda Manilla

I dag pratas det i den öppna debatten mycket om digitaliseringens möjliga baksidor, inte minst för yngre barn. Vilket kan vara sunt att lyfta om det tidigare stundtals varit enögt fokus på möjligheter, men djupt problematiskt om pendeln bara slår över utan att finna någon balans – liksom om vi blandar ihop äpplen med päron (stillasittande på fritid med skärmar jämfört med digitala verktyg i medveten pedagogik). Mycket har tuffat på som vanligt samtidigt som världen delvis har förändrats i grunden. Samtidigt! Att det digitala setts som något särskilt har dock inte varit särskilt lyckat.

Det känns så skönt att det inte är något annat än det andra. Vi väljer verktyg utifrån verksamhet, behov, möjligheter, förutsättningar.

Det kan möjligen vara något mer komplext med digitala verktyg, men handlar fortfarande om ett verktyg bland andra – att använda med sedvanligt professionellt övervägande och yrkesetik, didaktik och pedagogik. Man behöver få in det i det man redan gör, men inte slå på stora trumman och göra det till något särskilt. Hålla lite koll på vad som finns och medvetet och nyfiket utforskande prova något litet redan imorgon. Börja någonstans, gräv där du står!

”Vad är det vi vill ge barnen, med det vi gör?” – Erika

Att arbeta med Greenscreen kan vara att arbeta med källkritik – men behöver inte alls vara det. Allt beror på hur man arbetar och hur det tas emot av de barn man arbetar med. Förskola på vetenskaplig grund handlar förstås om gemensamt utforskande, där vi försöker ta reda på hur vår undervisning faktiskt landar – utifrån de styrdokument som gäller, relevant forskning samt gjorda hypoteser och erfarenheter.

Hur hjälper det här mig i min roll, vilken effekt får det på barnens lärande och utveckling?

Kan man tänka en modell med medveten progression i förskolan där vi arbetar

  • ledande, stödjande, visande och instruerande för att få barnen att tillägna sig hur man gör – tillsammans med att uppleva och upptäcka – när barnen är 1-3 år
  • och sedan får ta med sig de erfarenheterna i skapande och utforskande när de är 4-6 år?

När det gäller dokumentation – hur kan vi göra det till en naturlig del i vardagen? Så det blir kvalitet istället för kvantitet utan att fastna i verktyg och bedömning av fel saker, men så att det naturligt stödjer arbetet som förskollärare och rektorer har i att ständigt utveckla verksamheten? Vad gör vi av den tid vi har? Vad kan vi prioritera bort som inte längre fungerar och inte längre står i styrdokumenten? Hur kan vi göra barnen delaktiga i såväl dokumenterandet som i återkasten av det vi dokumenterat?

Hur kan vi finna en balans, tillsammans?

“Som vanligt kan vi inte orientera oss med dikotoma tankemodeller – men användandet av digitala verktyg i förskola och skola kräver eftertanke – före.” – Petri Partanen

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning