Ett blogginlägg om vad medveten datadrivenhet kan tänkas göra för skolans utveckling på alla nivåer, om vi gör det rätt och utifrån professionens behov och förutsättningar med effektiva verktyg i vardagen.

Förra veckan hade jag en ytterst givande förmiddagsfika med en doktorand i Ifous-projektet Datadriven skolförbättring. Här finns onekligen en hel del att hämta – liksom även en och annan fallgrop att undvika och vi klurade på om vi inte skulle arrangera något slags Edcamp eller liknande framåt.

Anledningen till att vi träffades var som så ofta sociala medier och det utvidgade kollegiet som faktiskt ännu finns där ute. Jag hade lagt ut en liten teaser om min dragning på Advanias skolpartnerdagar:

Jag har ju länge varit och nosat kring det här med datadrivenhet, ända sedan jag började prova att nyttja insomnade Infuselearning på Vasaskolan (där det knappt fanns datorer, men varje elev hade en mobil). På Skapaskolan och Glömstaskolan fortsatte resan med den växande frågan om var all denna data som rimligtvis samlades in hamnade och hur jag kunde nyttja den för att fortsätta skruva på min undervisning och senare som skolledare på vår undervisning och skola. Som ledamot i Utbildningsnämnd har jag också ställt ganska mycket frågor kring den data vi får presenterad för oss och vägen den tagit mellan klassrum och nämnd.

I Uppsala blev jag lokal projektledare för Swedish EdTest – ett Vinnovastött projekt för att ta fram en testbädd och struktur för lärare och skolor att välja och värdera digitala lärresurser. Där ställde jag ofta frågan till de medverkande EdTech-bolagen om vilken data vi som huvudman skulle kunna tänkas få ut. I början mötte frågan en hel del rynkade ögonbryn och frågetecken, mot slutet var den mera självklar. Och nu verkar jag i ett av dem och får fortsätta att gräva i frågan!

När jag skulle börja sätta ihop presentationerna om datadriven skolförbättring snubblade jag över boken Öppet Sinne av Adam Grant och hittade en nyckel att hänga upp allt kring. Frågan är om vi i första hand ska tänka som (roller – ingen enskild ska ta åt sig):

  • Åklagare – fokuserar på att hitta fel
  • Predikare – vill mest berätta om den rätta vägen
  • Politiker – vill att det ska se bra ut
  • Forskare – nyfiket utforskande, vill försöka förstå

Innan vi drar igång med något måste vi förstås börja med Huvudfrågan:

Varför?

För varför ska vi egentligen arbeta datadrivet? Vad är mening och mål med det? Och där tänker jag att Målet är Målet. Det vill säga – det är inget egenmål att vi ska arbeta med vare sig datadrivenhet eller skolutveckling, utan målet är att vi behöver skapa en skola för var och en, där varje elev ges möjlighet att nå sin potential. Och idag har vi en bit kvar till att alla ens ska nå gymnasiebehörighet respektive gymnasieexamen… Den organisering vi har idag är perfekt designad till att ge just de resultat vi har idag – annars hade vi ju fått andra resultat än de vi har…

”Your current habits are producing your current results” /James Clear, Atomic Habits

OECD lyfter också vikten av att verkligen se den data man har – men alltid i relation till expertisen. Och då menar man inte experter ”någon-annan-stans” utan den samlade expertisen hos lärare, skolledare, elever, förvaltning, forskare, samhälle – där var och en har olika pusselbitar att bidra med både i själva datainsamlingen men även i analysen av den och vägval framåt.

Vi ska inte samla in data i syfte att få ökad kontroll – utan för att få ökat lärande, på alla nivåer. 

I tidningen SkolLedaren läste jag en krönika som hänvisade till en överlevnadsexpert om vad som var viktigast i en överlevnadssituation: karta och kompass före kniv, tändstickor, verktyg (!)

Man behöver veta var man är för att utifrån det kunna ta ut en stadig kurs till dit man vill komma – och sedan lyckas hålla kursen tillräckligt bra över tid.

Utbildningen ska enligt Skollagen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det handlar förstås mer om ett nyfiket förhållningssätt där man granskar sina premisser likväl som den data och de metoder man använder (mer om det i kommande blogginlägg) än att leta upp första bästa studie som stödjer den linje man redan har…

För mig är utan tvekan undervisning och lärande skolans huvudprocess. Vi behöver utgå från verksamheten och inte från någon teknologi – den senare ska förstås stödja den första. Och gärna vara tät sammanflätad och integrerad så att det som görs i verksamheten direkt genererar den data som behövs utan att lärare ska behöva dubbelarbeta i separata it-system eller parallella processer.

”School is a messy place!”/Peter Lippman

Ifous och sju huvudmän har sista året kvar på ett FoU-projekt som ska bredda och fördjupa kunskapsbasen kring datadriven skolförbättring, vi ser verkligen fram emot att ta del av det!

Data (och nu pratar vi inte datorer eller digitalisering, utan data) kan vara i form av exempelvis

  • Upplevelser
  • Aktiviteter
  • Beteende
  • Värde
  • Lärande

Data i sig har inget värde, men kan ges värde genom att användas till att:

  • Visa en ögonblicksbild ”så här ser det ut nu bortom känslan”
  • Visa förändring över tid
  • Göra jämförelser (mellan skolor, huvudmän, klassrum, elever, uppgifter…)

Det är viktigt att rätt data både samlas in – och används – på rätt nivåer. Skolutveckling måste ske utifrån identifierade utvecklingsbehov på den nivå som ska förändras!

Systematiskt kvalitetsarbete är inget som görs av lärare och skolledning tillsammans tre dagar i juni och sedan skickas upp till huvudman för att droppa ner som utvecklingsområden som inte självklart passar faktiska lokala förutsättningar och behov. Det behöver vara något som är integrerat i det vardagliga arbetet, i de system och processer man normalt arbetar i. Och vi behöver göra det mer utifrån perspektivet ”Forskare” ovan än Åklagare, Predikant eller Politiker.

Självklart behöver vi också värna frågor om integritet och yrkesetik – men att inte ens fundera över att nyttja data för att utveckla något så viktigt som varje människas rätt till utbildning och att nå sin potential kan knappast ursäktas, eller?

Om vi börjar i undervisningen kan man tänka att lärares och förskollärares planeringar skulle kunna generera en del data som kan nyttjas: Vilka planeringar? Vad? Vem? Förändring över tid? Jämförelse?

Ännu tydligare underlag kanske de uppgifter som lärare ger sina elever är?

  • Vilka uppgifter delas ut? Typer, innehåll, omfattning…
  • Vilka uppgifter påbörjas utan att slutföras?
  • Vilka elever kroknar på vägen respektive lämnar in direkt? Med vilken kvalitet?

Denna data ger förstås såväl den enskilde läraren som rektor och huvudman möjlighet till insikter som grund för förändring framåt. Jag påminner här om att det inte ska handla om kontroll utan om lärande.

En annan central sak i skolan är schema och närvaro – förutom den data som krävs för myndighetsutövningen får man här underlag för att se över om det är några särskilda elever, ämnen, tider (över året, månaden, veckan, dagen) som kan behöva fördjupad uppmärksamhet – innan det går för långt.

Lärares bedömningar och omdömen är självklart också data att nyttja. Inte minst blir det intressant när vi sätter den i relation till exempelvis närvaro, uppgifter mm…

Grisen blir inte tjockare för att vi mäter den ofta
– men om vi har data och gör analys kan vi ändra fodret vi ger den så att den äter – och blir tjockare.

Ytterligare en datamängd som kan nyttjas är elevernas Extra Anpassningar. Om man har strukturerat upp dem utifrån olika kategorier, exempelvis utifrån UDL, kan de ge massa data till såväl lärare, arbetslag som skolledning och huvudman. Vilka extra anpassningar använder vi? Funkar de? Vad behöver vi utveckla vidare?

Vi behöver mäta det vi värderar men också se till att värdera det vi kan mäta.

Oavsett vilken data vi har så behöver den nyttjas – på alla nivåer – till att skapa evidens i form av belägg bortom känslan. Här behöver varje nivå fundera över vad som ska mätas i vardagen och hur det på något sätt kan skapa evidens. Professionen har här en nyckelroll!

Vi måste göra det viktiga lätt att mäta, inte göra det som är lätt att mäta viktigt!

Belägg skapas utifrån data när vi gör en analys av denna data genom att ställa grundade och nyfikna frågor till den. Ofta har vi mycket att tjäna på att göra det beprövat – det vill säga be någon annan att pröva om mina hypoteser, metoder, slutsatser kan antas vara rimliga. Här behöver vi alla se upp med våra bias och för-givet-taganden.

Om man har en hammare, ser alla skruvar ut som spikar…

Det här med tiden och kraften är förstås alltid relevant i skolans värld – men ibland behöver vi också ta ett steg tillbaks och fundera över om vi kanske antingen behöver en skruvmejsel eller spikar istället för att fortsätta som vi gjort om vi nu önskar ett annat resultat än det vi fått när vi gjort som vi gjort. Här är metoder och system för strukturerad analys av vår data en nyckelfaktor för att vi ska använda tiden och kraften rätt framåt tänker jag.

“You do not rise to the level of your goals. You fall to the level of your systems.” /James Clear

Med allt det sagt finns det förstås oändligt med företeelser i skolan som inte självklart vare sig kan eller ens ska mätas. Men det vi mäter behöver vara relevant och vi bör fundera över hur vi kan skapa evidens kring det som görs i klassrummet idag. Jag vågar påstå att det blir olika utifrån om vi väljer att tackla frågan utifrån perspektivet Åklagare, Predikant, Politiker respektive Forskare?

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning