Hur lät det i press och delar av lärarkår när Wikipedia gjorde entré? Och hur blev det? Gjorde det att eleverna inte längre behövde lära sig något, eller att vi lärare inte längre skulle kunna göra en bedömning av deras arbeten? Och hur var det när miniräknaren kom?

Helt klart är vi idag sämre på att räkna algoritmer på papper, men samtidigt sannolikt bättre på att lösa mer avancerade matematiska problem när vi tar hjälp av de hjälpmedel som idag står till buds. Precis som ångloket gjort oss till sämre ryttare och vagnsförare – men möjliggjort ett resande och produktivitetsökning utan dess like. Fram tills nu?

”AI är inte som när miniräknaren kom, snarare mer som internet – något som i grunden förändrat vår dagliga tillvaro. Produktivitetsökningen beräknas vara långt större än när ångmaskinen kom.” – Marte Blikstad-Balas

Själv minns jag första gången jag efter att modemet pipit klart lyckades logga in på internets föregångare FidoNet, medan mina barn aldrig har levt en dag utan internet. Internet som lagt ny grund för resursöverföringar i stort och smått.

Jag saknar verkligen inte att få utbetalningskort och gå till banken kl 9-15 för att få ut kontanter och är glad över att kunna förnya läkemedelsrecept på distans för att sedan ha min medicin hängande vid brevlådan morgonen efter – helt utan köande på apotek och postkontor.

Men med det sagt ska vi förstås inte heller tro att allt som glimmar är guld eller värt att hoppa på. Bekvämlighet har sitt pris, man måste alltid väga fördelar mot nackdelar, samtidigt som man är medveten om att det alltid finns kognitiva barriärer där vi människor på gott och ont är vanedjur.

AI är inte direkt något nytt, utan har länge påverkat vår vardag i många av de tjänster vi nyttjar (Netflix, köp via internet – ”den som köpte detta…”), men har kommit ytterligare i ropet nu med ChatGPT – där version 3 kom i november och version 4 nu i mars, snart inbyggd i varje webbläsare och Officepaket.

Den stora frågan är om vi redan nu nått platån eller bara är på första förväntanstoppen utifrån Gartners Hype-kurva?

Finna ny balans

Som alltid när det kommer ny teknik som förebådar ett paradigmskifte, finns det blåögda förespråkare som bara ser möjligheter, alarmister som bara ser problem och några som funderar över det här med att finna en ny balans utifrån det nya och det gamla.

Det var samma när pappersboken introducerades. Sokrates var bekymrad över människans sämre minnesfunktion när man inte längre behövde lära sig texter utantill, liksom de som var bekymrade över att eleverna inte längre skulle kunna skriva på en griffeltavla ”och vad ska de göra när pappren tar slut?”. Eller när ångloken kom och vetenskapen ”visste” att färdas snabbare än 30km/h var direkt livsfarligt. Liksom att en kvarts läsning per dag skulle göra framförallt flickor både närsynta och lösmynta.

Det mesta går att påvisa med vald forskning om man bara är beredd att plocka de körsbär man söker och bortse från andra. Balans, någon? Vetenskapligt förhållningssätt, någon?

AI ger absolut möjligheter för lärare och i förlängning även för elever, men lika absolut såväl utmaningar och problem som vi på olika sätt måste möta och bemöta. Vår risk- och konsekvensbedömning får lika lite enbart fokusera på risk som på möjliga positiva konsekvenser – båda måste lyftas och fördjupas. Och precis som annat utvecklingsarbete måste det göras på den nivå arbetet ska göras, med de förutsättningar och frågor som där råder. Och med ett genuint nyfiket vetenskapligt förhållningssätt – ”Vad ser vi för effekter och varför ser vi dem? Vad händer om vi ändrar på någon grundpremiss… Varför? Varför inte?”

”Det går att arbeta helt, helt riskfritt. Det är bara att stänga av allt. Men då får man förstås inte heller någon nytta av det man stängt av” – Sandra Watson, säkerhetschef på Microsoft

Aldrig glömma syftet

Lärare och skolledare måste alltid – alltid – nyttja sitt professionella omdöme och sin respektive yrkesetik i vad de än företer sig. Det gäller förstås lika väl när man gör som man alltid gjort (trots att det inte lett fram till de resultat man velat) som när man provar något nytt.

Praktiska utmaningar behöver lösas samtidigt som man behöver förhålla sig till juridiska aspekter och stadigt värna elevernas personliga integritet. Man får aldrig glömma själva syftet med verksamheten: Bildning, kunskaper och värden, att varje elev ges möjlighet att nå sin potential genom att finna ”unik egenart i ansvarig frihet”. Styrdokumenten gäller, lärare och skolledare är tjänstemän med ett uppdrag direkt från riksdag och regering!

Världen är digital. Att lära sig navigera i en digital tid låter sig knappast göras helt analogt. Precis som när det gäller akademiskt kapital är det extremt ojämn fördelat vilken förmåga föräldrar har att lära och träna sina barn navigera klokt – så även här har skolan ett extremt viktigt kompensatoriskt uppdrag.

Att försöka möta ny teknik med tekniska lås eller förbud kommer bara öka på klyftan mellan de som har möjligheter hemma och de som inte har det. Vi behöver snarare möta det med egen förståelse och kompetens i vardagen. Precis som skolan behöver kompensera hem som saknar böcker med att eleverna får möta texter och media de annars inte möter. Både och!

Världen är global. Sveriges ekonomi är beroende av att vi hänger med, vi kan inte vila på lagrarna av att ha uppfunnit skiftnyckeln, separatorn, Aga-fyren, dynamiten och telefonväxeln. Barnens framtid liksom våra pensioner är beroende av att våra elever på olika sätt tillägnar sig de kompetenser som behövs i världen idag och imorgon. Man behöver kunna läsa både på skärm och på papper – liksom skapa texter multimodalt. Utifrån likvärdighet behöver detta tränas och läras i skolan.

Att blunda riktigt, riktigt hårt och låtsas som att världen inte förändrats i grunden kommer inte ge oss tillbaks Bullerbyn hur gärna vi än skulle vilja det. Låt oss istället fortsätta vara nyfikna och lära tillsammans – tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Resurser från Haldor

Fördjupning

Det finns såklart oändligt mycket mer för den som söker.