Varför gör vi extra anpassningar i skolan? Vad är poängen med dem? I min värld är det enkelt – på grundskolan bland annat för att det helt enkelt är en del i uppdraget så som det formuleras i skollag och Skolverkets Allmänna råd.

Dessa är inga råd-och-tips-i-allmänhet utan är något som man i sin legitimationsstyrda myndighetsutövning förväntas följa om man inte har mycket goda argument för avvikelser, såsom varandes myndighetens juridiska tolkning.

Men framförallt – vilket även torde gälla övriga skolformer – för att man har en tanke om att det utifrån erfarenhet kan tänkas bidra till att ytterligare någon elev når målen, utvecklar sin potential utifrån sin unika egenart och mot att bli en ansvarig samhällsmedborgare (Lgr, Lgy) – utifrån en medveten utveckling av god undervisning.

”Undervisning är inget fast och bestämt, hugget i sten. Undervisningen uppstår i relationen, viljan och modet att våga ändra på några parametrar för att förståelse för exempelvis ett moment ska uppstå hos en grupp eller kanske hos en enskild individ.”- Ulrica Jonsson

Hitta professionell balans

Extra anpassningar är dock inget mirakelmedel som man svingar över undervisning, skolenhet eller huvudman och så blir allt bra. Allt handlar – som vanligt – om hur man väljer att implementera och nyttja det – med sin lärarlegitimation som ledstjärna. Och det gäller också att se upp så det:

  1. Görs nära undervisningen och av den som ansvarar för undervisningen
  2. Inte blir till några instrumentella pricklistor
  3. Inte blir till en massa administration som inte ger kunskapstillväxt

Enligt skollagen ska ”hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” och enligt läroplanen ska undervisningen ”anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” – samtidigt som läraren ska ”utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan”.

Som alltid handlar det om att finna en professionell balans och väga olika värden mot varandra – med målet att varje elev ska ges möjligheter att nå sin potential.

”För är det inte så att det vi egentligen pratar om är helt enkelt, god undervisning. Alltså undervisning som är variationsrik, flexibel och som utgår från elevernas behov. En undervisning där den pedagogisk tanken kommer först och att jag sedan väljer de verktyg (analoga och/eller digitala) som på bästa sätt stödjer, hjälper och utmanar mina elever i deras lärande.” – Joanna Lundin, leg lär, föreläsare

Anpassningar med behov i fokus

Extra anpassningar ska sättas in när man erfar att det man annars gör i undervisningen inte räcker till och man som lärare gör en professionell bedömning att en elev inte kommer att nå skolans mål. Detta görs förstås bäst i samverkan med eleven, där man försöker förstå vilka behov eleven faktiskt har. Kom ihåg att det är skillnad på behov och önskelistor!

Hur kan behoven tänkas tillgodoses inom undervisningen och genom olika former av ledning och stimulans? Om det inte verkar fungera behöver man utreda vidare – om det går att göra någon ytterligare extra anpassning eller om det t o m behövs ett särskilt stöd. Ett särskilt stöd kräver pedagogisk utredning och ett av rektor beslutat åtgärdsprogram (vilket även kan överklagas, till skillnad från en extra anpassning).

En extra anpassning kräver bara att en lärare anser att en elev riskerar att inte nå målen, läraren beslutar om extra anpassning, precis som man har ett stort frirum inom ledning och stimulans. Med frihet följer förstås ansvar och målet måste alltid vara att utifrån Lärares yrkesetik ”ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”.

När man satt in en extra anpassning gäller det i min värld också att fundera vilket ytterligare lärande det kan ge. Hur kan jag tänka mig att utveckla min undervisning framåt så jag och vi arbetar mer främjande och förebyggande än åtgärdande? Det vill säga – kan jag på något sätt göra så att denna extra anpassning blir mer av allmän anpassning av min undervisning, som den ledning och stimulans uppdraget stadgar?

På så sätt når jag och vi även nästa elev med snarlika behov. Istället för att behöva göra särskilda scheman till elever i behov av ytterligare stöd i planering, kanske en bättre taveldisposition kan spara mig både tid och frustration om jag samtidigt lär och tränar elever att hitta informationen de behöver när de behöver den? Istället för att göra talsyntes till en extra anpassning för de som behöver den som mest så visar jag alla elever att den är inbyggd i den digitala enhet de har, så att vem som helst kan nyttja den närhelst, utan att det är något särskilt?

”Det är oerhört viktigt att kvalitén på den vanliga undervisningen också fokuseras när extra anpassningar och särskilt stöd diskuteras” – Claes Nilholm, professor

Utveckla den gemensamma kompetensen

Vi har också mycket att tjäna på att arbeta strukturerat med detta tillsammans – inom kollegiet och på vetenskaplig grund. Genom att arbeta med olika kategorier av extra anpassningar kan vi utveckla en gemensam förståelse och ett yrkesspråk som gör att vi kan fortsätta utveckla vår individuella och gemensamma kompetens och beprövad erfarenhet.

”Skolan möter en naturlig varians av elever och en del av eleverna behöver anpassningar i undervisningen eller är i behov av särskilt stöd. För att kunna möta de krav som finns på att anpassa undervisningen utifrån varje individs förutsättningar och behov, behövs kunskaper och nya forskningsrön.” – Emma Leifler, färsk avhandling på tema Inkluderingskompetens

Det gör dessutom att skolan och/eller huvudmannen kan arbeta mer datadrivet – med mängder av vinster framåt. Det finns inte något uttryckligt krav på dokumentation av extra anpassningar utöver IUP (för de elever som har krav på en dylik), men en klok och medveten dokumentation lägger förstås grunden till en gemensam förståelse och delaktighet. Och det görs förstås med fördel i ett digitalt system – så allt är sparat rimligt säkert samtidigt som det är tillgängligt när det behöver vara tillgängligt av den som har behov av det i ett undervisningsnära system – även vid plötsliga lärarbyten och övergångar.

Kundwebbinar på tema extra anpassningar

Den 16 juni hade vi ett kundwebbinar om Extra anpassningar. Det inleddes med att jag berättade lite hur jag tänker man kan och kanske bör arbeta, med två olika men konkreta exempel på kategoriseringar. Sedan följer ett samtal mellan mig och Fredrik ”Feke” från Didaktiska laboratoriet på samma tema.

Väl bekomme – tillsammans kommer vi längre!

Magnus Blixt
Magnus Blixt

Blixt Belyser är en blogg som omvärldsbevakar och reflekterar över skola, lärande och utveckling i stort och smått, högt och lågt.

Magnus Blixt har en gedigen bakgrund som lärare, skolledare och verksamhetsutvecklare inom tillgänglig lärmiljö. Nu arbetar han som Customer Success Manager på Haldor och hjälper våra kunder att komma i gång och få ut så mycket som möjligt av våra tjänster.

Fördjupning

Skolverket

SPSM

Didaktiska laboratoriet (gymnasielärare Feke), youtubeklipp:

Blogginlägg

Några exempel på extra anpassningar

  • ett särskilt schema över skoldagen
  • ett undervisningsområde förklarat på annat sätt
  • extra tydliga instruktioner
  • stöd att sätta igång arbetet
  • hjälp att förstå texter
  • digital teknik med anpassade programvaror
  • anpassade läromedel
  • någon extra utrustning
  • extra färdighetsträning
  • enstaka specialpedagogiska insatser