Äntligen! Åter fokus på undervisning i de reviderade kursplanerna

Nyligen lyssnade jag på kloka Pernilla Lundgren och Anna Karlefjärd på temat ”Reviderade kursplaner – vad och varför?” under ett webinar av Gothia Kompetens. Klart energigivande med goda tankespjärn. Här mina spontana tankar om deras förmedlade tankar – tillsammans kommer vi längre!

”Vi måste få tillbaks kraften i god undervisning!” – Anna Karlefjärd

Anna och Pernilla har över tid varit aktiva i undervisning, forskning, kursplanearbete och undervisningsutveckling och säger unisont: ”ÄNTLIGEN!” när de pratar om de reviderade kursplanerna för grundskolan som träder i kraft från höstterminen 2022 (men tankarna torde även ha bäring på de revideringar som gjordes för gymnasiet 2021).

De ser att revideringen skapar möjlighet till ett mer gynnsamt friutrymme för professionen att röra sig i. Landskapet av undervisning och mötet mellan lärare, elever och innehåll är ju läraryrkets kärna – eller med Skollagens definition i §3: ”målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”.

Syftet med revideringen är att kursplanerna ska bli mer användbara för lärare – men det handlar förstås fortfarande om att tolka och omsätta styrdokumenten i sin undervisning mer än att tro att det finns enkla recept på komplexa frågor. I synnerhet för en yrkeslegitimerad profession – den lärare som kan ersättas av en dator bör ersättas av en dator som professor von Heland sa (de flesta lärare torde bli kvar).

”Det finns enkla svar på komplexa frågor, men de är nästan alltid fel” – Martin Bieber

Vi vet ju att elever och lärare är olika och vi behöver utgå från den verkligheten liksom att vi alla ska kunna gå så långt vi bara kan – för komma långt behöver vi i en omvärld som förändras och ständigt utvecklas. Ämnets syfte och centrala innehålla ska få ett tydligare fokus i undervisningen, fakta och förståelse betonas liksom progression mellan stadier.

Det har gjorts en del erfarenheter av hur kunskapskraven blivit mål för undervisningen, för mycken tid ägnats åt summativ bedömning där avbockning av kunskapskrav hamnat i fokus med risk för att betygssättning respektive omdömen blivit mer av ”mekanisk avprickning” än den allsidiga bedömning som styrdokumenten tydligt stadgar.

”Undervisningspraktiker har fått ge vika för bedömningspraktiker och det är förödande för svensk skola. Det får bland annat konsekvensen att elever inte är lika motiverade som innan” – Agneta Gulz

Barnen är ju INTE elever i skolan i första hand för att låta sina kunskaper bedömas – utan för att erfara, träna och lära! Kunskapsbedömning har förstås också sin givna plats – inte minst för att lärare, rektor och huvudman ska kunna dra slutsatser om hur genomförd undervisning faktiskt fungerat inte som kontroll, utan i syfte att arrangera för att framtida undervisning kan utvecklas ytterligare baserat på insamlad data. För vad vore egentligen alternativet att arbeta med systematiskt kvalitetsarbete?

”Att inte följa upp sin verksamhet, söka belägg för hur saker är och om vi gör rätt saker och försöka utveckla verksamheten till det bättre med utgångspunkt i ett systematiskt undersökande?” – Fröken Ann

Förklaringen till att det blivit som det blivit kan ha att göra med hur Lgr11 såldes in som tydliga kunskapskrav, vilket kan ifrågasättas. Men frågan är kanske framförallt om fokus då först och främst var professionen eller eleverna eller vårdnadshavarna eller skolsystemet? Jag tänker att det som fokuserar på profession och lärare även är det som bäst tillfredsställer behov hos både vårdnadshavare som skolsystem – om vi vågar gå från önskelistor mot faktiska behov… Bedömning ska vara en naturlig del av lärande, undervisning och undervisningsutveckling men inte vara ett separat mål för sig eller utgångspunkt.

”Vi bedömer aldrig elever, däremot deras uppvisade kunskaper i förhållande till kunskapskrav” – Tove Mejer

Kunskapskraven har varit väldigt omfattande och blir nu mer kortfattade. Att de varit omfattande och detaljerade har enligt Anna o Pernilla lett till alltför höga trösklar, där tidigare misslyckanden blivit viktigare än det lärande man har framför sig. Återigen – vi är i första hand i skolan för att träna och lära, inte för att våra kunskaper ska bedömas – samtidigt som vi också behöver bedöma om vår undervisning fungerar eller inte. Undervisning inklusive den skarpa myndighetsutövning som betygssättning innebär är i mångt och mycket ett hantverk som inte kan reduceras till enkel avprickning/avtestande.

Kunskapskraven som de varit formulerade – och som de ofta närlästs – har varit för omfattande och detaljerade samt detaljerat beskrivit hur eleven ska visa sina kunskaper. Tanken är nu istället att visa mer tilltro till en profession och ett skolsystem inklusive huvudman som tar ansvar för att vara trygga i vad nästa generation behöver få med sig framåt och hur progressionen för detta kan säkerställas. Det kräver förstås att detta ansvar tas, vikten av såväl pågående diskussion inom professionen som goda och intuitivt användarvänliga verktyg för dokumentation och gemensam planering kan inte nog betonas. Och det gäller såväl på individuell som systemnivå – fokus på undervisningen och det som hör därtill!

Exempel lyftes från ämnet Biologi, men gäller i princip för alla ämnen:

• Lgr 11: 326 ord, 24 värdeordskedjor
• Lgr 22: 84 ord, 6 värdegrundskedjor

Utifrån den stundtals onödigt polariserade debatten om fakta eller förståelse en risk för att åka i diket att göra det enkelt avprickningsbara (fakta) till huvudfokus istället för att utgå från ämnets syfte och centrala innehåll såsom det formuleras i kursplaner och omsätts av professionen. Tanken är ju inte att kravnivåerna ska minska, omvärlden har fortfarande förändrats i grunden och fortsätter förändras. Läroplanen är också tydlig i utgångspunkt i elevers intressen och nyfikenhet, liksom aktuella omvärldshändelser. Vi får heller aldrig tappa att läroplanen är en helhet, där kapitel 1 och 2 ska vara en del av grunden för varje lektion och inget som reduceras till några enstaka temadagar.

Fokus på undervisning, profession och yrkesetik!